Det första bidraget

En midsommarnattsdröm

Jag minns när jag stoppade in sommarens första smultron i din mun.
"Till dig, min vän. Sommarens första solvarma bär."
Och du skrattade, så där som bara barn skrattar. Och det var alltid sommar när du var liten, vi åt chokladfingrar på balkongen, det var under den här tiden jag och din pappa inte levde tillsammans. Du kladdade ner hela dig och hela mig och sedan träffade jag en annan man. Han kom på besök på torsdagarna, hade med sig träleksaker och naturgodis och ibland tror jag att saftfläckarna på bordet fortfarande kan kännas. Ibland när jag står på altanen och tar på träbordet kan jag känna hur det klibbar. Den andra mannen kom och gick, och ibland byttes han ut mot nya bekantskaper. Men ingen annan hade träleksaker med sig och jag minns hur du frågade efter honom. Han blev din favorit, den store, tjocke mannen som alltid kom på besök med leksaker i en papperskasse.
Jag tror aldrig jag har pratat med dig om den tiden kändes. Den magiska tiden när vi levde i en bubbla du och jag. När jag cyklade in till Göteborg med dig i barnstolen tänkte jag att ingen annan skulle få ta del av det här, jag ville inte att någon skulle komma och förstöra vår enhet. Och varje dag när jag satt på jobbet längtade jag efter att få hämta dig och sedan cykla hem till vår borg. Där kunde ingen ta sig in, där var vi oövervinnerliga. Vi åt nästan bara varma mackor då, hela somrarna och vintrarna och du älskade att kasta den tunna skinkan på brödet. Du brukade ställa dig på pallen och ta sats med hela kroppen. Skinkbitarna flög genom köket och jag brukade reta dig för det långt senare när du slutade äta kött. För som du älskade skinka då, jag älskade att se dig trycka in skinkskiva efter skinkskiva i munnen.
Alla tyckte så synd om mig då. Hur svårt det måste vara att leva ensam och inte ha någon hjälp. Men jag behövde ingen hjälp. Det var så mycket enklare utan din pappa, det var jag som fick bestämma.