Jag har tidigare här på bloggen pratat om gräddfiler in på förlaget. Utifrån den diskussionen och andra kommentarer från er läsare har jag bestämt mig för att publicera ett utdrag ur ett manus från en av mina läsare, Liz Wennberg. Hon har precis som många av er andra läsare färdiga manus som ligger och väntar på att publiceras.
Jag har inte gjort någon bedömning av utdraget, utan den tänker jag och Liz lämna åt er läsare. Det är ni som nu får chansen att hjälpa Liz. Det är ni som får vara Förlagsredaktörer.
Om det nu är så att just du har ett manus som ligger och väntar så tycker jag att du ska skicka in ett utdrag till mig (
forlagsredaktoren@gmail.com) tillsammans med en kort introduktion. Det är dock inte säkert att jag kommer att publicera det här på bloggen, men man vet aldrig.
En sak är viktig att säga i det här sammanhanget och det är att bloggen fortfarande kommer att handla om livet på förlaget, men att jag då och då kanske kommer att publicera utdrag ur manus från er läsare. Bloggen kommer alltså
inte förvandlas till ett skyltfönster för outgivna författare.
Ta nu chansen och bli förlagsredaktör för en dag!
Well, detta manus handlar om Marion, en tjej som kommer på sin pojkvän Jens med att ha varit otrogen genom att hon hittar en servett i hans jackficka som det står Älskar dej på. Hon lämnar honom efter en kort konfrontation och beslutar sej för att dra till sin bror Mårten eftersom hon inte har någon annanstans att ta vägen. Marion har en dålig relation till sina föräldrar vilket gör saker och ting en smula mer komplicerade.
Noll tyngdlag
Jag tar av mig hörlurarna och ringer på. Dörren öppnas, det är inte Mårten, såvida han inte opererat om sej sedan i onsdags, i så fall har de lyckats bra med brösten, inga tendenser till tyngdlagsproblem.
”Ja?”, säger den befriade från tyngdlagen och lägger armen rakt upp efter dörrkarmen.
En snygg brud, det där. Jag sätter mitt svarta långa hår bakom öronen och försöker städa till mig lite. Men vad hjälper det, mina problem kvarstår ju ändå. Hon ser ut att vara en sån som Jens har fallit för. Låga hipsters, väldigt låga. Inget problem med buskaget, inga åderbråck, och inget hår under armen. Jag har inte rakat mig på två veckor. Inte sedan Jens for iväg. Tanken var ju liksom att jag skulle åtgärda min regnskog ikväll. Men det är ju bara att fetglömma nu. Jag känner mig smutsig då jag ser den här kala fläcken framför mig. I mitt nuvarande tillstånd i de södra regionerna aldrig skulle lägga upp mig på gynbänken. Inte för vilka stålar som helst i världen. Måste bli bättre på att hålla efter så slipper jag må dåligt över det också, om jag råkar se en kal fläck fler gånger (gud förbjude).
”Hej, Marion heter jag. Jag är Mårtens bror ... jag menar syster”
Herregud vilken förvirrande dag! Sen sträcker jag fram handen för att hälsa samtidigt som jag funderar över var hennes hand befann sej före jag nu ska skaka den. Hon tar ett sladdrigt tag om min hand. Jag tycker inte om sladdriga goddag händer.
”Måååååårteeeen!”, skriker hon.
Det var verkligen styrka i den späda kroppen. Mårten kommer stapplade mot dörren. Naken!
”Men för helvete, du kan väl skyla dig!” ropar jag och vänder mej bort.
Jag har ingen lust att ha min brors bleka könsorgan på hornhinnan. Sudda, sudda.
”Tjenare Marion, jag hoppas att du inte tänker flytta in!”
Mårten pekar på min snygga resväska och tar sedan ett krampaktigt tag i dörrhandtaget. Jag ser att han håller hårt för han får vita fingrar. Den kala fläcken har satt armarna i kors.
”Jo, faktiskt, jag och Jens har gjort slut. Bara för någon dag eller så.”
”Har ni gjort slut för någon dag eller vill du flytta in för någon dag?”
Mårten skrattar stelt, han fattar nog vad jag menar, så djävla dum är han inte. Han håller fortfarande stadigt i dörrhandtaget. Den perfekta bruden stirrar bedjande på Mårten och släpper hårt ner armarna efter sina sidor så det liksom darrar till i brösten. Jag kan inte låta bli att stirra på de där toppiga sakerna. Jag vill ha sådana bröst. Den dagen jag vinner pengar på lotterna jag aldrig köper, då ska jag ha tyngdlags befriade bröst. Undrar om hon tar illa upp om jag fotar dem. Mårten stirrar tillbaka på henne. Han har ett litet osmakligt besvärat utseende. Han ser faktiskt lite illamående ut. Han kanske är rädd för henne. Stackars Mårten. Stackars mej. Stackars perfekt-bröstade-kvinna.
”Jag måste gå nu.”
Tjejen vänder sej om och går och tar på sej ett par byxor och en tröja, likadan tröja som jag har. Köpt på H&M i vintras. Jag kanske är rätt så modern ändå. Hon ser på mig och höjer ögonbrynen innan hon går ut genom dörren. Det här var inte populärt. Är det mitt fel att mamma och pappa knullade och att jag var snabbast och står här i detta nu? Mårten släpper äntligen in mig. Han inser väl att jag inte tänker gå. Han vet att jag inte ger mej i första taget. Jag får alltid min vilja igenom, nästan alltid. Åtminstone då och då.
”Det var väl inte så svårt”, säger jag, ”man är bror och syster i nöd och lust.”
”Så heter det inte alls!” säger Mårten och blänger på mej
”Nej, kanske inte, men det borde göra det.”