Augustin Erbas debut

Jag har just avslutat Ensamhetens broar av Augustin Erba . Kommer ni ihåg att jag längtat efter tvångsläsning? Jag fick det! Ensamhetens broar handlar om civilkurage - varför håller vi så ofta tyst när det så instintivt känns i magen att vi borde säga något? Boken är spännande och tänkvärd. Skildringen av huvudpersonens våndor är smärtsamt verklig. Läs den!

Augustin är en av läsarna till denna blogg och en vän på Facebook. Jag frågade honom igår hur det känns att hålla sin färdiga bok i sin hand. Hans svar kan ni läsa nedan.

"Den rutinerade förläggaren som jag träffade på festen sa att hon aldrig öppnade en bok hon hade gjort färdig. Jag förstod varför när jag tittade på min bok efter att den kommit från tryckeriet.
Jag ville inte läsa, jag ville inte se tillbaka och jag ville inte hitta fel. Jag kände igen känslan från mina första år som journalist. Då tyckte jag det var svårt att se mig själv på TV. Det här var före SVT Play, så jag var dessutom tvungen att sitta på redaktionen för att se om inslagen; det var inte direkt ont om folk som sa "Tittar du på din favoritreporter nu igen" när de gick förbi.
Den gången tvingade jag mig; om och om igen lyssnade jag på tonfall, tittade på kroppsspråk, ältade formuleringar. För att jag nästa gång skulle kunna göra det bättre. Det var obehagligt att se sig själv göra dumheter i rutan och veta att det var försent att göra något åt det.
Jag vill inte att världen ska vara historielös och då får jag själv inte vara det heller.
Så jag trotsade den isande känslan i magen den här gången också. Jag läste."