Bidrag nummer två

Jag var nitton när jag första gången mötte Cedric. Han var äldre än jag och inte alls den sorts man tänkt bli förälskad i. Jag hade heller inga planer på att gifta mig, och barn fanns ännu inte ens i fantasin.
Fortfarande höll jag på med min utbildning till astrofysiker. Jag hade ett år kvar och just tentat i kvantfysik. Alla mina betyg låg på topp och en och annan från OSD hade redan hört av sig om framtida jobb. Min yrkesbana var utstakad, vilken jag hade sett fram emot sedan jag fick mitt första teleskop av min far.

Baren på akademin var fullsatt men jag hade haft turen hitta ett litet bord borta vid fönstret. Jag hade inget som helst dåligt samvete över att jag ensam upptog ett tvåmansbord, ska jag vara ärlig slog mig inte ens tanken, så fördjupad var jag i mitt arbete. Skärmen var full av olika filer, och dessutom noterade jag för hand på ett elektroniskt noteblock. Jag vet att jag är gammalmodig som fortfarande arbetar på det viset, men jag trivs med det.
Plötsligt lades en hand tungt på min axel.
”Ursäkta jag stör”, hördes en mörk stämma med endast den svagaste brytning. ”Jag såg att du hade tappat den här.”
Mitt hjärta klappade fortfarande snabbt som kolibrivingar när jag vände mig om. Han såg onekligen bra ut, mannen som höll min kofta. Den måste ha glidit ner från stolen.
Hans ögon föreföll nästan svarta och var mycket intensiva, nästan hypnotiska. Håret var mörkt och tjockt, och den traditionella flätan hängde långt ner på ryggen. Han såg inte bara bra ut, han var attraktiv.
”Tack”, sa jag och märkte hur jag darrade på rösten.
”Mitt namn är Cedric. Får jag lov att slå mig ner?”
Först då lade jag märke till att han bar en bricka med dagens sallad och ett stort glas. Vatten antog jag.
”Javisst! Naturligtvis!”
Jag rafsade åt mig mina saker och han slog sig ner. Så började han tyst äta av salladen och jag kom på mig själv med att granska honom i smyg. De typiska öronen var välformade och i pannan hade han oerhört vackra tatueringar.
Min kaffe latte hade nästan kallnat, men för att ha något att sysselsätta mig med, jag hade tappat koncentrationen, drack jag ändå upp den. Sakta, klunk för klunk.