Ett dilemma med att jobba på bokförlag är att man slutar få böcker i present. Alla tror att man redan har läst allt. Eller att jag som läser så mycket på dagtid inte vill göra det när jag är ledig. Så är det ju förstås inte!
Jag gillar i alla fall att ge bort böcker och gör det ganska ofta. Jag bryr mig inte om folk tror att jag fått dem på jobbet. Det är väl tanken som räknas, eller? Fast ibland väljer jag trots allt något annat. Idag kommer inte min mamma få en bok!
-- Post From My iPhone
Han vägrade lyda sin chef – dog i fängelse
3 timmar sedan
7 kommentarer:
Min mamma får inte heller en bok, för det känns ut som om hon läst allt. Hon ska få äkta italienska pizzor.
Hej Förlagsredaktören,
Jag vet att du inte har en frågestund nu, men efter att jag läst om publicering i SvB sommarkatalog dök en fråga upp. Något som du säkert kan svara på (om du vill...).
Alla som skickar in manus gång på gång till förlagen, har ni något "register" över dem?
Att ni ser att XX har ni refuserat två gånger tidigare, och kanske med en kort not om att det sista manuset dock var bättre, t ex?
Jag misstänker att det inte finns resurser till att ha den kollen, men har ni något system eller viss rutin när ni tar emot manus?
Och i så fall, är det mer intressant att slänga sig på ett inskickat manus från en okänd än XX som skickat in ett par gånger tidigare?
Bara så man vet om man ska skicka in under pseudonym nästa gång ;)
Den där frågan skulle jag också gärna vilja ha svar på.
Och om man bearbetar ett tidigare refuserat manus rejält, så det faktiskt nästan är som en ny bok - vad händer om man skickar in det? Refuseras man automatiskt då, bara för att man blivit refuserad tidigare?
Eller får man en chans?
Kanske säkrast både ändra sitt namn och sin boktitel?
Anonym och Ninna - eftersom det är fler som undrar detta tänte jag svara i inläggsform. Håll utkik!
Liz - pizza är gott. Tur din mamma har.
Det ser jag fram emot. Tack!
Tur och tur, men det är äkta vara. Långjäs, tomatsås med olivolja, mozzarella, tomatsallad och så ett silverarmband.
Liz, det sista låter hårdsmält. ;)
Skicka en kommentar