Har lite ångest över mejl jag skickade i går. Kanske tog jag i lite för mycket. Mycket av redaktörskapet går ut på att stödja och leda författarna på olika sätt. Både uppmuntra och tjata. Vara förstående men också ställa krav.
Fredagar brukar vara bra tjata-på-författare-dagar. Då kan jag nämligen tona ner tjatet med ett avslutande trevlig helg och lite småprat. Det brukar också leda till att de känner av sitt dåliga samvete och arbetar under helgen. Vill det sig riktigt väl har jag sedan ett antal sidor som väntar på mig måndag morgon. Nackdelen med fredags-mejlen är dock att de ibland förföljer mig under helgen. Men leder de till att fler böcker blir klara kan det ju vara värt det. Vi får väl se på måndag hur det gick den här gången. Nu tror jag sticker ut på den där löprundan trots allt och skingrar tankarna.
Inlägg
Han vägrade lyda sin chef – dog i fängelse
7 timmar sedan
2 kommentarer:
Intressant inlägg. Tror du verkligen att man som (blivande) författare tar illa upp att bli piskad på?
Jag börjar fundera över vad detta är för branch. Har hunnit vara med om mycket skit redan, trots att jag är opublicerad. Då jag läser i bloggen inser jag hur mycket otacksamma författare det måste finnas. Eller har jag uppfattat saken fel?
Mej skulle man få piska på. Ingen har dött av lite blod, svett och tårar, det är bara nyttigt, då vet man att man lever. Skippa ditt dåliga samvete. Du gör ju bara ditt jobb för sjutton.
Det knepiga är att eftersom förlaget har en hel del pengar investerade i ett författarskap är det viktigt att hålla en god relation gentemot författarna så att dessa fortsätter att skriva. Det är därför avgörande att författaren inte ledsnar och försenar tidsschemat eller helt tappar lusten och boken måste läggas ned. Vill det sig riktigt illa kan ju också författaren välja att gå till ett annat förlag. Det gäller därför att hitta en bra balans mellan piska och morot.
Skicka en kommentar