I går tillbringade jag hela dagen hos min moster och morbror på landet. Min moster är en cool vänsterkvinna som gillar loppisar och laga mat. Min morbror är ärkeakademiker och gillar litteratur och klassisk musik. Det pågår alltid någon slags kulturell klasskamp mellan dem. Så har det alltid varit och det genomsyrar det mesta.
I går pratade vi om konsten att kunna ta det lugnt, bara slappna av och inte vara så aktiv hela tiden. Min morbror påpekade att min moster är väldigt dålig på att ta det lugnt. Det är väldigt sällsynt att hon bara "sätter sig ner och läser en bok - i bästa fall en deckare". Min moster går då i taket och säger att det där var väl ett onödigt och snobbigt påpekande. Hon läser väl visst annat än deckare!
Jag tänker att vad är det egentligen som är så upprörande med att bli ertappad med en deckare. Om man undviker de allra sämsta kan det vara riktigt avkopplande läsning. I sommar tror jag det blir ett flertal deckare för min del. Denise Rudberg skriver just nu på en "Elegante Crime". Det låter spännande. Kanske får bli årets julklapp till släkten.
Inlägg
Förstår ni hur djupt ni sårade i könsdebatten?
59 minuter sedan
2 kommentarer:
Det retar mig lite att det så ofta tycks finnas ett likhetstecken mellan "deckare" och "dålig litteratur". Visst finns det deckare som är dåligt skrivna, men det finns även deckare som är oerhört bra skrivna. Jag gillar t.ex. Åsa Larssons böcker.
För en deckare är ju egentligen vara som vilken bra roman som helst, bara med den skillnaden att det begås ett eller flera mord i den.
En jättekonflikt mao som kräver ett motiv samt en lösning av något slag. T.ex. genom att hitta mördaren.
Har din morbror läst Фёдор Михайлович Достоевский? (Dostojevskij) Han har skrivit en ganska bra deckare tycker jag.
Skicka en kommentar