Om jag har för lite att göra gör jag ingenting. Jag är sämst på att arbeta långsamt. Sämst på att vara eftertänksam. Sämst på att låta saker sjunka in för att sedan fatta ett klokare beslut. Sämst på att ta itu med det där som det inte är som bråttom med. Känslan infinner sig alltid så här års - När det egentligen är meningen att man ska göra allt det där man inte hunnit för att det har varit så mycket annat som ska göras först.
Jag planerar nästan alltid med tidsmarginaler. Ofta ska böcker gå till tryck precis innan sommaren. För att undvika att strul ser jag alltid till att ha några dagar tillgodo innan jag går på semester så att jag säkert ska hinna. Varför gör jag så? Jag hinner ju alltid! Med marginal! Ja, men det är ju bra, tänker jag, då hinner jag ju göra allt det där andra ... Men jag gör ju aldrig det där andra. Jag skiter i det där andra. Jag tittar med avsmak på det där andra och tänker: Nej, jag vägrar! Jag kan lika gärna jobba till dess att jag stupar, gå hem och vara ledig och sedan jobba igen. Sån är jag. Hur är ni?
Inlägg
Jesus är sexig för högerns nätkrigare
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Min kalender kallar jag min hjärna. Där ser jag till att ha allt uppskrivet och inplanerat. I januari-februari i år kallade jag till möte på jobbet. Där gjorde vi en grovplanering över hela året så jag har planerat in fram till 19:e december.
Jag är en orolig själ (förvånad?) jag måste hela tiden ha någonting att göra. Kan inte sitta med en kopp kaffe och se på fågeljävlarna på gården. Jag måste ha en kopp kaffe, manus uppslaget och mejlen öppen så jag kan bolla mellan olika saker. Typ.
Tack som frågar.
Jag gillar att göra ett jobb i min takt och sedan få gå därifrån. Avskyr att vara tvungen vara på något ställe ett visst antal timmar utan att ha något att göra.
Hemma är jag disciplinerad (med skrivandet, inte med disk och städ),men kan även sitta och (typ) stirra ut genom fönstret och bara vara.
Eller hänge mig åt bildskapande med hjälp av photoshop. (Mina händer har aldrig velat skapa någonting. Hurra för datorernas möjligheter.)
Bildskapande är oerhört avstressande och laddar mina batterier lika mycket som att vara ute i naturen. Jag har t.o.m. märkt att det kan få igång skrivarfantasin. Lösa problem som dyker upp med mina texter, rent av.
Skicka en kommentar