Guillou och litterära karaktärsdrag

Igår lyssnade jag på Jan Guillous sommarprat i P1. Tycka vad man vill om honom, men en del av programmet fick mig i alla fall att lyssna lite extra. Han pratade nämligen om författare som använder sig av musiksmak som karaktärsdrag. Musiksmak - liksom litteratursmak är ju ett gammalt trick för att visa vilken kulturell status man har. Detta fungerar ju förstås också i böckernas värld.

Guillou riktade in sig på deckarförfattare och hur författarna genom att välja musiksmak kunde visa att det var något speciellt med just deras polis. Om detta ämne pratade han faktiskt ganska underhållande. Naturligtvis utgick han från sin egen karaktär och menade att det sedan bara gick utför. Här kommer listan:

Hamilton: klassiskt
Wallander: italiensk opera
Winther: atonal jazz
Leif GW:s poliser: dansband
Gräns: Siw Malmqvist
Barbarotti: tysthet

Finns det inte några kvinnliga deckarförfattare som använt sig av musik som karaktärsdrag? Enligt Guillou avänder kvinnliga författare familjeliv i stället för musik för att skapa karaktärsdrag. De manliga författarnas karaktärer är enstöringar och då finns det inget familjeliv att skriva om.

Fast det där stämmer inte riktigt. Flera av ovan nämnda karaktärer har ju barn och trassliga förhållanden både till dessa och kvinnor. Utanför deckargenren då? Finns det överhuvudtaget någon kvinnlig författare vars karaktärer har någon speciellt uttryckt musiksmak? Ska fundera vidare på detta.