tisdag 2 mars 2010

Mäh, det är väl bara att ringa!

Under min bloggfria period (fast den är egentligen inte över. Jag testar ju bara lite granna nu) har det fortsatt att komma mejl om allt möjligt förlagsaktigt. Ganska ofta är det frågor av typen; varför hör inte förlaget av sig. I stället för att helt enkelt ringa upp förlaget och fråga, analyserar man läget sönder och samman, river sitt hår och mår dåligt. Jag blir alltid så förvånad över detta. Det verkar som om det finns någon slags rädsla för att om man hör av sig till ett förlag "i onödan" har man försuttit sina chanser för all framtid att få en endaste liten textsnutt utgiven.

Så här är det: Det tar tid för förlagen att läsa allt som kommer in. Utöver detta går det inte att tolka in något alls i varför de dröjer med svar. Åtta månaders väntan betyder inte att manuset är dåligt. Sjuochenhalv betyder inte bra. Är du otålig? Jamen, ring och fråga! Ingen kommer att bli arg eller tycka att du stör. Jag lovar!

Eller är jag helt fel ute här? Blir ni dåligt bemötta när ni ringer till förlag?

3 kommentarer:

Liz Wennberg sa...

Jag har då blivit så bra bemött att jag tror att någon driver med mej. Alltså kan detta tolkas som att jag visst har förväntat mej att om jag ens tänker tanken att kontakta förlaget INNAN de kontaktat mej har jag gjort att de aldrig någonsin kommer att vilja se mitt namn igen, punkt.

Monica O Kolkman sa...

Jag brukar maila, för annars blir det så dyrt från Utlandet.
Men det kan vara ett problem ibland. VEM ska man maila? Förlagen är inte alltid så bra på att säga vem som har hand om just manus.

Och det är största problemet är nog att man inte får svar på sitt mail. Jag har råkat ut för det hos två av de mer kända förlagen. Man försvinner i mängden helt enkelt.

Malin, Costa Brava sa...

Bra att läsa att du tycker så! :)

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se