Osams på en fredag

Vi är osams här idag. Jag hoppas alltid att jag i stunder av hetta ska vara sådär vuxet behärskad, lugnt vänta på min tur och sedan på ett genomtänkt sätt lägga fram mina argument. Men nej, här har det viftats med armar och DET ÄR VÄL INGEN IDÉ ATT ENGAGERA SIG Då, OM DET ÄNDÅ INTE SPELAR NÅGON ROLL. Nu är jag så utmattad att jag måste gå hem. Puh!

Som en brandman

Jag kommer liksom inte igång idag. Det är heller inget som det är bråttom med. Jag låter högarna av jobb växa.

I dag är jag som en brandman. Jag tar det lugnt. Jag bidar min tid. Snart brinner det någonstans och då är jag snabb. Då blir det action!

Någonting har hänt

Ni som följt den här bloggen sedan back in the days (och innan jag raderade de allra elakaste sakerna) vet att relationen mellan mig och honom vi kallar marknadsföraren varit ... Ja, vad ska man säga? Ansträngd.

Men så i fredags hände det något. Hör på detta: han tyckte mina ändringsförlag var BRA. Han föreslog att vi skulle skriva nästa text TILLSAMMANS. Och lyssna på det här: Han HJÄLPTE mig att fylla på kaffe i kaffemaskinen!

Jag tror det är något lurt på gång. När något är för bra för att vara sant är det normalt inte det. Jag har ögonen på honom.

Det kom ett mejl

från min bror med bild på hans nya Carrera. Jag äter blodpudding i lunchrummet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag reser mig

borstar av mig dammet och hoppar upp i sadeln igen.

Mäh, det är väl bara att ringa!

Under min bloggfria period (fast den är egentligen inte över. Jag testar ju bara lite granna nu) har det fortsatt att komma mejl om allt möjligt förlagsaktigt. Ganska ofta är det frågor av typen; varför hör inte förlaget av sig. I stället för att helt enkelt ringa upp förlaget och fråga, analyserar man läget sönder och samman, river sitt hår och mår dåligt. Jag blir alltid så förvånad över detta. Det verkar som om det finns någon slags rädsla för att om man hör av sig till ett förlag "i onödan" har man försuttit sina chanser för all framtid att få en endaste liten textsnutt utgiven.

Så här är det: Det tar tid för förlagen att läsa allt som kommer in. Utöver detta går det inte att tolka in något alls i varför de dröjer med svar. Åtta månaders väntan betyder inte att manuset är dåligt. Sjuochenhalv betyder inte bra. Är du otålig? Jamen, ring och fråga! Ingen kommer att bli arg eller tycka att du stör. Jag lovar!

Eller är jag helt fel ute här? Blir ni dåligt bemötta när ni ringer till förlag?

Hej!

Ja, det var ju ett tag sen sist. Jag har inte riktigt erkänt det för den andra förlagsredaktören, men jag saknar det här bloggandet lite grann. Jag funderar till och med på att börja skriva här igen. För att se hur det känns. För att se om någon hittar hit. För att se om jag tycker att det är kul.

Det kom ett mejl idag från en tjej som skrev "att blogga handlar ju inte om att försöka överleva, snarare om att smått lufta sina egna tankar och förhoppningsvis skapa intresse bland läsare". Jag gillade det där med att lufta sina egna tankar. Det är ju precis så det är. Jag tror jag måste återkomma och göra just det.

F1

Årets blok 2009

Vi hade ju egentligen slutat med det här bloggandet, men vi måste bara utnyttja forumet till att säga ett stort TACK till er alla som röstat på vår blok Livet på förlaget. Ett särskilt tack också till bokhoran Jessica som varit juryns ordförande. Vi känner oss verkligen hedrade och glada över att ha fått det här priset!

Hejdå!

Nej, mentorn åt inte upp mig. Jag blev inte heller tillfångatagen eller drabbad av svinis. Jag tog bara en paus och medan jag gjort det har en skön känsla infunnit sig. Jag har trivts ganska bra med att inte blogga. Detta blir därför det sista inlägget jag skriver här. Jag har beslutat mig för att sluta nu. Det är dags att gå vidare.

Det har varit trevligt ändå! Både att skriva men kanske framförallt att läsa era tankar och synpunkter via kommentarer och mejl. Det har varit ett bra sätt för mig att skriva av mig lite om jobbet och det varit både utvecklande och något som förgyllt min arbetsdag.

Jag vill önska alla er som skriver och längtar efter publicering ett varmt lycka till. Förlagsbranschen är tuff emellanåt men inte omöjlig. Jag kommer att behålla mejladressen forlagsredaktoren@gmail.com. Om ni vill får ni gärna skriva dit om ni har frågor och funderingar kring skrivande och förläggeri. Jag lovar att försöka hjälpa till så gott jag kan.

Till sist. Det är många som undrat vem jag är och var jag jobbar. Detta vill jag fortfarande behålla för mig själv. Det enda jag väljer att avslöja så här i sista stund är att jag precis som Kepler är två. Och precis som Kepler har vi haft väldigt trevligt tillsammans när vi turats om att skriva.

Ha det så bra nu allihopa. Hoppas vi ses på någon förlagsfest någon gång!

/Förlagsredaktörerna

På väg till mentor

Är på väg till min mentor. Återkommer senare.


Mannen på bilden har inget med min mentor att göra.
-- Post From My iPhone

Prat, prat och prat

Jag har ofta skrivit om mina kollegor som hela tiden stör mig. Nu på morgonen har en kollega envisats med att hela tiden komma in på mitt rum och prata. Jag skulle inte säga något om det var något intressant som hon hade att säga, men om det bara är en massa strunt så är det bäst att hon håller sig borta.

Det var allt jag hade att säga den här morgonen.

Har Bonniers gått för långt?

Fortfarande oroväckande lugnt här på förlaget. Jag väntar på manus från författare som enligt sann författarkodex inte levererar i tid. Eftersom förläggaren fortfarande inte är på plats skickar jag ut friexemplar av böcker till höger och vänster och varvar med att läsa underhållande krönikor. Har ni läst Jan Guillous från igår? Han är arg igen. Den här gången på Kepler och Jonas Axelsson (Bonniers). Den senare borde enligt Guillou åka dit för svindleri.

Är Guillou bara avundsjuk och missunsam? Eller har han kanske rätt? Är det oschysst mot alla andra författare som inte ligger på ett förlag med en stor marknadsavdelning i ryggen att göra som Bonnierförlagen gjort? Har Bonniers verkligen gått för långt den här gången?

Guillou och litterära karaktärsdrag

Igår lyssnade jag på Jan Guillous sommarprat i P1. Tycka vad man vill om honom, men en del av programmet fick mig i alla fall att lyssna lite extra. Han pratade nämligen om författare som använder sig av musiksmak som karaktärsdrag. Musiksmak - liksom litteratursmak är ju ett gammalt trick för att visa vilken kulturell status man har. Detta fungerar ju förstås också i böckernas värld.

Guillou riktade in sig på deckarförfattare och hur författarna genom att välja musiksmak kunde visa att det var något speciellt med just deras polis. Om detta ämne pratade han faktiskt ganska underhållande. Naturligtvis utgick han från sin egen karaktär och menade att det sedan bara gick utför. Här kommer listan:

Hamilton: klassiskt
Wallander: italiensk opera
Winther: atonal jazz
Leif GW:s poliser: dansband
Gräns: Siw Malmqvist
Barbarotti: tysthet

Finns det inte några kvinnliga deckarförfattare som använt sig av musik som karaktärsdrag? Enligt Guillou avänder kvinnliga författare familjeliv i stället för musik för att skapa karaktärsdrag. De manliga författarnas karaktärer är enstöringar och då finns det inget familjeliv att skriva om.

Fast det där stämmer inte riktigt. Flera av ovan nämnda karaktärer har ju barn och trassliga förhållanden både till dessa och kvinnor. Utanför deckargenren då? Finns det överhuvudtaget någon kvinnlig författare vars karaktärer har någon speciellt uttryckt musiksmak? Ska fundera vidare på detta.

Boktips!

Kombinationen fredag och augusti innebär ett mycket lugnt förlag. Inga chefer syns till heller. Vi som är här väljer att utnyttja situationen på lite olika sätt. Vi är indelade i två läger kan man säga. De som passar på att jobba hårt nu när ingen stör, och de som passar på att dricka mycket kaffe. Jag är förstås undantaget som bekräftar reglen och gör lite allt möjligt.

Vad sägs om ett boktips så här på fredagen? Fast inte på den där sidan som ingen besöker. Vi tar det här istället tycker jag. Känner ni att ni inte riktigt hinner med att läsa alla de där klassikerna som man bör ha läst om man vill kunna kalla sig något så när litterär? Känn ingen skam. Fuska! Läs den här boken av Henrik Lange (Kartago Förlag).



Boken är en komprimerad samling av åttio av de största verken ur litteraturhistorien. Varje bok sammanfattad i fyra serierutor. Ni hittar allt från Brott och straff och Gösta Berlings saga till Bibeln och Godnatt Alfons Åberg. Läs och känn er belästa. Trevlig helg!

Ytterligare om Kepler

En intressant intervju i DN idag. Vad trevligt de måste ha haft tillsammans. Tänk på det alla som är negativa.

Eventuell mörkning på gång

Lite småstressad dag. Hittade just en lapp som måste ha fallit ur korrekturet jag arbetar med. Har ingen aning om var den hör hemma. Korret är på 588 sidor. Genomgång om en timme. Fast kommentaren är rätt allmän. Tror jag kan få den att passa inte lite varsomhelst faktiskt. Kanske klarar jag att mörka? Stadig blick och övertygande röst? I värsta fall förstås. Jag börjar bläddra nu.

Messa inte med Inger Frimansson!

Det var så mycket Kepler-prat igår så Inger Frimansons diva-fasoner kom lite i skymundan. Har ni läst hennes öppna brev till Akademibokhandeln "Jag vill inte bli behandlad som en debutant" ? Jag fann det riktigt underhållande. Egentligen är det ganska charmigt att Inger F orkar bry sig. De författare jag känner skulle nog låta förlaget ta itu med smutsjobbet.

Idag är förläggaren ute på andra uppdrag så idag är det jag som chefar! Någon som har några önskemål?

Lars Kepler

Dagens stora branschsnackis blir utan tvekan det utlovade Lars Kepler-avslöjandet. Aftonbladet har börjat gräva djupare och sätter sina pengar på Alexander och Alexandra Ahndoril. I dag kommer ett uttalande från paret.

Dagens Nyheters Jonas Thente uttryckte sig förresten häromdagen kritiskt till hela pseudonym-grejen. Läs hans krönika här för den är ganska bra! Jag håller i alla fall med Jonas. Fast vem är jag att kasta sten i glashus ...

Vad tycker ni om författarpseudonymer? Är det okej, dåligt eller spelar det ingen roll? Blir ni irriterad på hypen? Eller är det en frisk fläkt?

Tillbaka

Kaffet smakar likadant. Folk pratar om samma vanliga saker. Det är samma högar med papper. Författaren som lovat att jag skulle ha manuset på mitt bord senast idag har inte hörts av och inget manus finns här. Böckerna som skulle ha kommit från tryckeriet i fredags syns inte heller till. Det enda som är riktigt nytt är en redaktör som ska vikariera här ett år. Jag tror dock inte vi kommer att arbeta ihop särskilt mycket.

Fast jag har förstås en hel del spännande projekt på gång. Vill man att det ska hända saker får man ju se till att fixa det själv. Det tänker jag göra i höst.

Snart tillbaka

Hittade min kalender, anteckningsboken, passerkortet och en halväten lakritspipa. Är redo att gå tillbaka till förlaget i morgon. Sätter nu alarmet på 06.00 och släcker lampan.


-- Post From My iPhone