Hejdå!

Nej, mentorn åt inte upp mig. Jag blev inte heller tillfångatagen eller drabbad av svinis. Jag tog bara en paus och medan jag gjort det har en skön känsla infunnit sig. Jag har trivts ganska bra med att inte blogga. Detta blir därför det sista inlägget jag skriver här. Jag har beslutat mig för att sluta nu. Det är dags att gå vidare.

Det har varit trevligt ändå! Både att skriva men kanske framförallt att läsa era tankar och synpunkter via kommentarer och mejl. Det har varit ett bra sätt för mig att skriva av mig lite om jobbet och det varit både utvecklande och något som förgyllt min arbetsdag.

Jag vill önska alla er som skriver och längtar efter publicering ett varmt lycka till. Förlagsbranschen är tuff emellanåt men inte omöjlig. Jag kommer att behålla mejladressen forlagsredaktoren@gmail.com. Om ni vill får ni gärna skriva dit om ni har frågor och funderingar kring skrivande och förläggeri. Jag lovar att försöka hjälpa till så gott jag kan.

Till sist. Det är många som undrat vem jag är och var jag jobbar. Detta vill jag fortfarande behålla för mig själv. Det enda jag väljer att avslöja så här i sista stund är att jag precis som Kepler är två. Och precis som Kepler har vi haft väldigt trevligt tillsammans när vi turats om att skriva.

Ha det så bra nu allihopa. Hoppas vi ses på någon förlagsfest någon gång!

/Förlagsredaktörerna

På väg till mentor

Är på väg till min mentor. Återkommer senare.


Mannen på bilden har inget med min mentor att göra.
-- Post From My iPhone

Prat, prat och prat

Jag har ofta skrivit om mina kollegor som hela tiden stör mig. Nu på morgonen har en kollega envisats med att hela tiden komma in på mitt rum och prata. Jag skulle inte säga något om det var något intressant som hon hade att säga, men om det bara är en massa strunt så är det bäst att hon håller sig borta.

Det var allt jag hade att säga den här morgonen.

Har Bonniers gått för långt?

Fortfarande oroväckande lugnt här på förlaget. Jag väntar på manus från författare som enligt sann författarkodex inte levererar i tid. Eftersom förläggaren fortfarande inte är på plats skickar jag ut friexemplar av böcker till höger och vänster och varvar med att läsa underhållande krönikor. Har ni läst Jan Guillous från igår? Han är arg igen. Den här gången på Kepler och Jonas Axelsson (Bonniers). Den senare borde enligt Guillou åka dit för svindleri.

Är Guillou bara avundsjuk och missunsam? Eller har han kanske rätt? Är det oschysst mot alla andra författare som inte ligger på ett förlag med en stor marknadsavdelning i ryggen att göra som Bonnierförlagen gjort? Har Bonniers verkligen gått för långt den här gången?

Guillou och litterära karaktärsdrag

Igår lyssnade jag på Jan Guillous sommarprat i P1. Tycka vad man vill om honom, men en del av programmet fick mig i alla fall att lyssna lite extra. Han pratade nämligen om författare som använder sig av musiksmak som karaktärsdrag. Musiksmak - liksom litteratursmak är ju ett gammalt trick för att visa vilken kulturell status man har. Detta fungerar ju förstås också i böckernas värld.

Guillou riktade in sig på deckarförfattare och hur författarna genom att välja musiksmak kunde visa att det var något speciellt med just deras polis. Om detta ämne pratade han faktiskt ganska underhållande. Naturligtvis utgick han från sin egen karaktär och menade att det sedan bara gick utför. Här kommer listan:

Hamilton: klassiskt
Wallander: italiensk opera
Winther: atonal jazz
Leif GW:s poliser: dansband
Gräns: Siw Malmqvist
Barbarotti: tysthet

Finns det inte några kvinnliga deckarförfattare som använt sig av musik som karaktärsdrag? Enligt Guillou avänder kvinnliga författare familjeliv i stället för musik för att skapa karaktärsdrag. De manliga författarnas karaktärer är enstöringar och då finns det inget familjeliv att skriva om.

Fast det där stämmer inte riktigt. Flera av ovan nämnda karaktärer har ju barn och trassliga förhållanden både till dessa och kvinnor. Utanför deckargenren då? Finns det överhuvudtaget någon kvinnlig författare vars karaktärer har någon speciellt uttryckt musiksmak? Ska fundera vidare på detta.

Boktips!

Kombinationen fredag och augusti innebär ett mycket lugnt förlag. Inga chefer syns till heller. Vi som är här väljer att utnyttja situationen på lite olika sätt. Vi är indelade i två läger kan man säga. De som passar på att jobba hårt nu när ingen stör, och de som passar på att dricka mycket kaffe. Jag är förstås undantaget som bekräftar reglen och gör lite allt möjligt.

Vad sägs om ett boktips så här på fredagen? Fast inte på den där sidan som ingen besöker. Vi tar det här istället tycker jag. Känner ni att ni inte riktigt hinner med att läsa alla de där klassikerna som man bör ha läst om man vill kunna kalla sig något så när litterär? Känn ingen skam. Fuska! Läs den här boken av Henrik Lange (Kartago Förlag).



Boken är en komprimerad samling av åttio av de största verken ur litteraturhistorien. Varje bok sammanfattad i fyra serierutor. Ni hittar allt från Brott och straff och Gösta Berlings saga till Bibeln och Godnatt Alfons Åberg. Läs och känn er belästa. Trevlig helg!

Ytterligare om Kepler

En intressant intervju i DN idag. Vad trevligt de måste ha haft tillsammans. Tänk på det alla som är negativa.

Eventuell mörkning på gång

Lite småstressad dag. Hittade just en lapp som måste ha fallit ur korrekturet jag arbetar med. Har ingen aning om var den hör hemma. Korret är på 588 sidor. Genomgång om en timme. Fast kommentaren är rätt allmän. Tror jag kan få den att passa inte lite varsomhelst faktiskt. Kanske klarar jag att mörka? Stadig blick och övertygande röst? I värsta fall förstås. Jag börjar bläddra nu.

Messa inte med Inger Frimansson!

Det var så mycket Kepler-prat igår så Inger Frimansons diva-fasoner kom lite i skymundan. Har ni läst hennes öppna brev till Akademibokhandeln "Jag vill inte bli behandlad som en debutant" ? Jag fann det riktigt underhållande. Egentligen är det ganska charmigt att Inger F orkar bry sig. De författare jag känner skulle nog låta förlaget ta itu med smutsjobbet.

Idag är förläggaren ute på andra uppdrag så idag är det jag som chefar! Någon som har några önskemål?

Lars Kepler

Dagens stora branschsnackis blir utan tvekan det utlovade Lars Kepler-avslöjandet. Aftonbladet har börjat gräva djupare och sätter sina pengar på Alexander och Alexandra Ahndoril. I dag kommer ett uttalande från paret.

Dagens Nyheters Jonas Thente uttryckte sig förresten häromdagen kritiskt till hela pseudonym-grejen. Läs hans krönika här för den är ganska bra! Jag håller i alla fall med Jonas. Fast vem är jag att kasta sten i glashus ...

Vad tycker ni om författarpseudonymer? Är det okej, dåligt eller spelar det ingen roll? Blir ni irriterad på hypen? Eller är det en frisk fläkt?

Tillbaka

Kaffet smakar likadant. Folk pratar om samma vanliga saker. Det är samma högar med papper. Författaren som lovat att jag skulle ha manuset på mitt bord senast idag har inte hörts av och inget manus finns här. Böckerna som skulle ha kommit från tryckeriet i fredags syns inte heller till. Det enda som är riktigt nytt är en redaktör som ska vikariera här ett år. Jag tror dock inte vi kommer att arbeta ihop särskilt mycket.

Fast jag har förstås en hel del spännande projekt på gång. Vill man att det ska hända saker får man ju se till att fixa det själv. Det tänker jag göra i höst.

Snart tillbaka

Hittade min kalender, anteckningsboken, passerkortet och en halväten lakritspipa. Är redo att gå tillbaka till förlaget i morgon. Sätter nu alarmet på 06.00 och släcker lampan.


-- Post From My iPhone

Läsa mycket

Dagens Nyheter har i ekonomidelen varje dag under sommaren frågat mer och mindre kända företagsledare vad de läser i sommar. Idag är det Yvonne Arentoft, generalsekreterare på Svenska turistföreningen som får svara. Hon har läst: "Det biologiska ledarskapet", "Hångla mer" och "The anatomy of courage". Den sistnämnda var dock var lite tung, så den varvade hon med Stieg Larson-triologin och Denise Rudbergs alla böcker.

Först och främst. Bra och genomtänkta svar tycker jag. Först en seriös och jobbanknyten bok. Visar att hon tar sitt ledarskap på allvar. Sedan en lite tokrolig bok som visar att hon har glimten i ögat. Sist en tungviktare. Visar att hon är litterär. Men sedan spårar det hela ur. Du borde ha stannat vid courage-boken Yvonne!

Jag uppskattar att Denise Rudberg har skrivit omkring tio böcker. Tillsammans med Stieg Larsson och de andra tre innebär det att Yvonne Arentoft i sommar har läst 16 böcker. Är det riktigt sunt egentligen? Läsa 16 böcker på några veckor? Jag förstår det inte. Det var bara det jag ville säga. Nu ska jag ut och turista lite tror jag.

Dags att återvända

Den här bloggen är ju först och främst en blogg om mitt arbete och det som hänger ihop med det. Därför blir det ibland lite dåligt med uppdateringar när jag är ledig. Trevligt att några hänger kvar ändå! Det gör mig glad!

För er som gillar att läsa mer om mitt arbete och mindre om vad jag gör när jag inte är där, kan jag berätta att det nu har blivit dags för mig att skaka sanden ur kläderna, packa väskorna och bege mig tillbaka till Stockholm. Färjan lämnar Visby om några timmar. Semestern är snart slut.

På måndag är det förlaget igen. En av mina författare har lovat att jag ska ha tre färdiga kapitel från hans nya manus på mitt bord då. Tror ni han fixat det? Det ska husromhelst bli kul att återvända. Jag längtar.

Men först ska jag bara bada lite mer. Fast inte längre i ett härligt salt hav utan i en liten sjö som heter Mälaren.



-- Post From My iPhone

Unni Drougge och pengarna

Jag har funderat lite över Unni Drougge de senaste dagarna. Hon är piratsympatisör och valde för en tid sedan att lägga ut sin senaste bok på Pirate Bay för fri nedladdning. Om man ville kunde man betala det man tyckte att läsupplevelsen var värd. Tydligen var den i alla fall värd något för folk betalde. Detta visar att det finns en betalningsmoral på internet, menar Unni. Folk är villiga att betala för sig.

Nu har Unni startat ett nytt projekt. En stafettroman där de sista delarna ska skrivas av okända aspirerande författare. Dessa kommer inte att få betalt. ”Jag tycker att det är jävla bortskämda fasoner att tro att man ska få betalt för varje ord man kletar ned”, säger Unni.

Unni måste ha tjänat rätt bra på sina tidigare böcker och förvaltat de pengarna väl. Hur har hon annars möjlighet att göra så här? Jobba gratis. Skulle jag fortsätta som redaktör även om jag inte fick betalt? Jag gillar ju mitt jobb och om jag redan hade massor av pengar, så varför inte. Komma in vid tio-tiden och träffa alla trevliga kollegor. Flytta några bokstäver och ringa några samtal. Ingen press. Jag kan när som helst gå hem. Frågan är om det skulle bli så bra då. Frågan är om min arbetsgivare ens skulle vilja ha mig där under sådana former. Frågan är vad mina kollegor skulle tycka.

Allvarligt talat. Det är väl självklart att man ska se till att få betalt för sin arbetsinsats? Ju mer erfarenhet desto större summa, precis som i de flesta branscher. Varför skulle det vara annorlunda för författare och skribenter? Varför uppmuntra folk till att arbeta gratis? Jag tror inte det blir lika bra då. Har jag fel? Är det Unni som är inne på rätt spår? Vad tror ni?