Förlagsredaktören

Osams på en fredag

2010-10-22T14:59:00.008+02:00

Vi är osams här idag. Jag hoppas alltid att jag i stunder av hetta ska vara sådär vuxet behärskad, lugnt vänta på min tur och sedan på ett genomtänkt sätt lägga fram mina argument. Men nej, här har det viftats med armar och DET ÄR VÄL INGEN IDÉ ATT ENGAGERA SIG Då, OM DET ÄNDÅ INTE SPELAR NÅGON ROLL. Nu är jag så utmattad att jag måste gå hem. Puh!

Som en brandman

2010-10-05T14:20:00.005+02:00

Jag kommer liksom inte igång idag. Det är heller inget som det är bråttom med. Jag låter högarna av jobb växa.

I dag är jag som en brandman. Jag tar det lugnt. Jag bidar min tid. Snart brinner det någonstans och då är jag snabb. Då blir det action!

Någonting har hänt

2010-10-04T13:10:00.005+02:00

Ni som följt den här bloggen sedan back in the days (och innan jag raderade de allra elakaste sakerna) vet att relationen mellan mig och honom vi kallar marknadsföraren varit ... Ja, vad ska man säga? Ansträngd.

Men så i fredags hände det något. Hör på detta: han tyckte mina ändringsförlag var BRA. Han föreslog att vi skulle skriva nästa text TILLSAMMANS. Och lyssna på det här: Han HJÄLPTE mig att fylla på kaffe i kaffemaskinen!

Jag tror det är något lurt på gång. När något är för bra för att vara sant är det normalt inte det. Jag har ögonen på honom.

Det kom ett mejl

2010-10-01T11:46:00.001+02:00

från min bror med bild på hans nya Carrera. Jag äter blodpudding i lunchrummet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag reser mig

2010-09-30T13:27:00.002+02:00

borstar av mig dammet och hoppar upp i sadeln igen.

Mäh, det är väl bara att ringa!

2010-03-02T10:02:00.001+01:00

Under min bloggfria period (fast den är egentligen inte över. Jag testar ju bara lite granna nu) har det fortsatt att komma mejl om allt möjligt förlagsaktigt. Ganska ofta är det frågor av typen; varför hör inte förlaget av sig. I stället för att helt enkelt ringa upp förlaget och fråga, analyserar man läget sönder och samman, river sitt hår och mår dåligt. Jag blir alltid så förvånad över detta. Det verkar som om det finns någon slags rädsla för att om man hör av sig till ett förlag "i onödan" har man försuttit sina chanser för all framtid att få en endaste liten textsnutt utgiven.

Så här är det: Det tar tid för förlagen att läsa allt som kommer in. Utöver detta går det inte att tolka in något alls i varför de dröjer med svar. Åtta månaders väntan betyder inte att manuset är dåligt. Sjuochenhalv betyder inte bra. Är du otålig? Jamen, ring och fråga! Ingen kommer att bli arg eller tycka att du stör. Jag lovar!

Eller är jag helt fel ute här? Blir ni dåligt bemötta när ni ringer till förlag?

Hej!

2010-03-01T20:52:00.003+01:00

Ja, det var ju ett tag sen sist. Jag har inte riktigt erkänt det för den andra förlagsredaktören, men jag saknar det här bloggandet lite grann. Jag funderar till och med på att börja skriva här igen. För att se hur det känns. För att se om någon hittar hit. För att se om jag tycker att det är kul.

Det kom ett mejl idag från en tjej som skrev "att blogga handlar ju inte om att försöka överleva, snarare om att smått lufta sina egna tankar och förhoppningsvis skapa intresse bland läsare". Jag gillade det där med att lufta sina egna tankar. Det är ju precis så det är. Jag tror jag måste återkomma och göra just det.

F1

Årets blok 2009

2009-09-18T14:20:00.004+02:00

Vi hade ju egentligen slutat med det här bloggandet, men vi måste bara utnyttja forumet till att säga ett stort TACK till er alla som röstat på vår blok Livet på förlaget. Ett särskilt tack också till bokhoran Jessica som varit juryns ordförande. Vi känner oss verkligen hedrade och glada över att ha fått det här priset!

Hejdå!

2009-08-27T13:23:00.000+02:00

Nej, mentorn åt inte upp mig. Jag blev inte heller tillfångatagen eller drabbad av svinis. Jag tog bara en paus och medan jag gjort det har en skön känsla infunnit sig. Jag har trivts ganska bra med att inte blogga. Detta blir därför det sista inlägget jag skriver här. Jag har beslutat mig för att sluta nu. Det är dags att gå vidare.

Det har varit trevligt ändå! Både att skriva men kanske framförallt att läsa era tankar och synpunkter via kommentarer och mejl. Det har varit ett bra sätt för mig att skriva av mig lite om jobbet och det varit både utvecklande och något som förgyllt min arbetsdag.

Jag vill önska alla er som skriver och längtar efter publicering ett varmt lycka till. Förlagsbranschen är tuff emellanåt men inte omöjlig. Jag kommer att behålla mejladressen forlagsredaktoren@gmail.com. Om ni vill får ni gärna skriva dit om ni har frågor och funderingar kring skrivande och förläggeri. Jag lovar att försöka hjälpa till så gott jag kan.

Till sist. Det är många som undrat vem jag är och var jag jobbar. Detta vill jag fortfarande behålla för mig själv. Det enda jag väljer att avslöja så här i sista stund är att jag precis som Kepler är två. Och precis som Kepler har vi haft väldigt trevligt tillsammans när vi turats om att skriva.

Ha det så bra nu allihopa. Hoppas vi ses på någon förlagsfest någon gång!

/Förlagsredaktörerna

På väg till mentor

2009-08-20T12:58:00.001+02:00

Är på väg till min mentor. Återkommer senare.

Mannen på bilden har inget med min mentor att göra.
-- Post From My iPhone

Prat, prat och prat

2009-08-19T08:57:00.003+02:00

Jag har ofta skrivit om mina kollegor som hela tiden stör mig. Nu på morgonen har en kollega envisats med att hela tiden komma in på mitt rum och prata. Jag skulle inte säga något om det var något intressant som hon hade att säga, men om det bara är en massa strunt så är det bäst att hon håller sig borta.

Det var allt jag hade att säga den här morgonen.

Har Bonniers gått för långt?

2009-08-17T13:26:00.007+02:00

Fortfarande oroväckande lugnt här på förlaget. Jag väntar på manus från författare som enligt sann författarkodex inte levererar i tid. Eftersom förläggaren fortfarande inte är på plats skickar jag ut friexemplar av böcker till höger och vänster och varvar med att läsa underhållande krönikor. Har ni läst Jan Guillous från igår? Han är arg igen. Den här gången på Kepler och Jonas Axelsson (Bonniers). Den senare borde enligt Guillou åka dit för svindleri.

Är Guillou bara avundsjuk och missunsam? Eller har han kanske rätt? Är det oschysst mot alla andra författare som inte ligger på ett förlag med en stor marknadsavdelning i ryggen att göra som Bonnierförlagen gjort? Har Bonniers verkligen gått för långt den här gången?

Guillou och litterära karaktärsdrag

2009-08-16T09:57:00.002+02:00

Igår lyssnade jag på Jan Guillous sommarprat i P1. Tycka vad man vill om honom, men en del av programmet fick mig i alla fall att lyssna lite extra. Han pratade nämligen om författare som använder sig av musiksmak som karaktärsdrag. Musiksmak - liksom litteratursmak är ju ett gammalt trick för att visa vilken kulturell status man har. Detta fungerar ju förstås också i böckernas värld.

Guillou riktade in sig på deckarförfattare och hur författarna genom att välja musiksmak kunde visa att det var något speciellt med just deras polis. Om detta ämne pratade han faktiskt ganska underhållande. Naturligtvis utgick han från sin egen karaktär och menade att det sedan bara gick utför. Här kommer listan:

Hamilton: klassiskt
Wallander: italiensk opera
Winther: atonal jazz
Leif GW:s poliser: dansband
Gräns: Siw Malmqvist
Barbarotti: tysthet

Finns det inte några kvinnliga deckarförfattare som använt sig av musik som karaktärsdrag? Enligt Guillou avänder kvinnliga författare familjeliv i stället för musik för att skapa karaktärsdrag. De manliga författarnas karaktärer är enstöringar och då finns det inget familjeliv att skriva om.

Fast det där stämmer inte riktigt. Flera av ovan nämnda karaktärer har ju barn och trassliga förhållanden både till dessa och kvinnor. Utanför deckargenren då? Finns det överhuvudtaget någon kvinnlig författare vars karaktärer har någon speciellt uttryckt musiksmak? Ska fundera vidare på detta.

Boktips!

2009-08-14T11:05:00.002+02:00

Kombinationen fredag och augusti innebär ett mycket lugnt förlag. Inga chefer syns till heller. Vi som är här väljer att utnyttja situationen på lite olika sätt. Vi är indelade i två läger kan man säga. De som passar på att jobba hårt nu när ingen stör, och de som passar på att dricka mycket kaffe. Jag är förstås undantaget som bekräftar reglen och gör lite allt möjligt.

Vad sägs om ett boktips så här på fredagen? Fast inte på den där sidan som ingen besöker. Vi tar det här istället tycker jag. Känner ni att ni inte riktigt hinner med att läsa alla de där klassikerna som man bör ha läst om man vill kunna kalla sig något så när litterär? Känn ingen skam. Fuska! Läs den här boken av Henrik Lange (Kartago Förlag).

Boken är en komprimerad samling av åttio av de största verken ur litteraturhistorien. Varje bok sammanfattad i fyra serierutor. Ni hittar allt från Brott och straff och Gösta Berlings saga till Bibeln och Godnatt Alfons Åberg. Läs och känn er belästa. Trevlig helg!

Ytterligare om Kepler

2009-08-13T19:24:00.002+02:00

En intressant intervju i DN idag. Vad trevligt de måste ha haft tillsammans. Tänk på det alla som är negativa.

Eventuell mörkning på gång

2009-08-13T09:58:00.004+02:00

Lite småstressad dag. Hittade just en lapp som måste ha fallit ur korrekturet jag arbetar med. Har ingen aning om var den hör hemma. Korret är på 588 sidor. Genomgång om en timme. Fast kommentaren är rätt allmän. Tror jag kan få den att passa inte lite varsomhelst faktiskt. Kanske klarar jag att mörka? Stadig blick och övertygande röst? I värsta fall förstås. Jag börjar bläddra nu.

Messa inte med Inger Frimansson!

2009-08-12T08:57:00.005+02:00

Det var så mycket Kepler-prat igår så Inger Frimansons diva-fasoner kom lite i skymundan. Har ni läst hennes öppna brev till Akademibokhandeln "Jag vill inte bli behandlad som en debutant" ? Jag fann det riktigt underhållande. Egentligen är det ganska charmigt att Inger F orkar bry sig. De författare jag känner skulle nog låta förlaget ta itu med smutsjobbet.

Idag är förläggaren ute på andra uppdrag så idag är det jag som chefar! Någon som har några önskemål?

Lars Kepler

2009-08-11T09:10:00.001+02:00

Dagens stora branschsnackis blir utan tvekan det utlovade Lars Kepler-avslöjandet. Aftonbladet har börjat gräva djupare och sätter sina pengar på Alexander och Alexandra Ahndoril. I dag kommer ett uttalande från paret.

Dagens Nyheters Jonas Thente uttryckte sig förresten häromdagen kritiskt till hela pseudonym-grejen. Läs hans krönika här för den är ganska bra! Jag håller i alla fall med Jonas. Fast vem är jag att kasta sten i glashus ...

Vad tycker ni om författarpseudonymer? Är det okej, dåligt eller spelar det ingen roll? Blir ni irriterad på hypen? Eller är det en frisk fläkt?

Tillbaka

2009-08-10T10:52:00.005+02:00

Kaffet smakar likadant. Folk pratar om samma vanliga saker. Det är samma högar med papper. Författaren som lovat att jag skulle ha manuset på mitt bord senast idag har inte hörts av och inget manus finns här. Böckerna som skulle ha kommit från tryckeriet i fredags syns inte heller till. Det enda som är riktigt nytt är en redaktör som ska vikariera här ett år. Jag tror dock inte vi kommer att arbeta ihop särskilt mycket.

Fast jag har förstås en hel del spännande projekt på gång. Vill man att det ska hända saker får man ju se till att fixa det själv. Det tänker jag göra i höst.

Snart tillbaka

2009-08-09T23:14:00.000+02:00

Hittade min kalender, anteckningsboken, passerkortet och en halväten lakritspipa. Är redo att gå tillbaka till förlaget i morgon. Sätter nu alarmet på 06.00 och släcker lampan.

-- Post From My iPhone

Läsa mycket

2009-08-07T09:47:00.002+02:00

Dagens Nyheter har i ekonomidelen varje dag under sommaren frågat mer och mindre kända företagsledare vad de läser i sommar. Idag är det Yvonne Arentoft, generalsekreterare på Svenska turistföreningen som får svara. Hon har läst: "Det biologiska ledarskapet", "Hångla mer" och "The anatomy of courage". Den sistnämnda var dock var lite tung, så den varvade hon med Stieg Larson-triologin och Denise Rudbergs alla böcker.

Först och främst. Bra och genomtänkta svar tycker jag. Först en seriös och jobbanknyten bok. Visar att hon tar sitt ledarskap på allvar. Sedan en lite tokrolig bok som visar att hon har glimten i ögat. Sist en tungviktare. Visar att hon är litterär. Men sedan spårar det hela ur. Du borde ha stannat vid courage-boken Yvonne!

Jag uppskattar att Denise Rudberg har skrivit omkring tio böcker. Tillsammans med Stieg Larsson och de andra tre innebär det att Yvonne Arentoft i sommar har läst 16 böcker. Är det riktigt sunt egentligen? Läsa 16 böcker på några veckor? Jag förstår det inte. Det var bara det jag ville säga. Nu ska jag ut och turista lite tror jag.

Dags att återvända

2009-08-05T16:03:00.001+02:00

Den här bloggen är ju först och främst en blogg om mitt arbete och det som hänger ihop med det. Därför blir det ibland lite dåligt med uppdateringar när jag är ledig. Trevligt att några hänger kvar ändå! Det gör mig glad!

För er som gillar att läsa mer om mitt arbete och mindre om vad jag gör när jag inte är där, kan jag berätta att det nu har blivit dags för mig att skaka sanden ur kläderna, packa väskorna och bege mig tillbaka till Stockholm. Färjan lämnar Visby om några timmar. Semestern är snart slut.

På måndag är det förlaget igen. En av mina författare har lovat att jag ska ha tre färdiga kapitel från hans nya manus på mitt bord då. Tror ni han fixat det? Det ska husromhelst bli kul att återvända. Jag längtar.

Men först ska jag bara bada lite mer. Fast inte längre i ett härligt salt hav utan i en liten sjö som heter Mälaren.

-- Post From My iPhone

Unni Drougge och pengarna

2009-08-02T07:56:00.003+02:00

Jag har funderat lite över Unni Drougge de senaste dagarna. Hon är piratsympatisör och valde för en tid sedan att lägga ut sin senaste bok på Pirate Bay för fri nedladdning. Om man ville kunde man betala det man tyckte att läsupplevelsen var värd. Tydligen var den i alla fall värd något för folk betalde. Detta visar att det finns en betalningsmoral på internet, menar Unni. Folk är villiga att betala för sig.

Nu har Unni startat ett nytt projekt. En stafettroman där de sista delarna ska skrivas av okända aspirerande författare. Dessa kommer inte att få betalt. ”Jag tycker att det är jävla bortskämda fasoner att tro att man ska få betalt för varje ord man kletar ned”, säger Unni.

Unni måste ha tjänat rätt bra på sina tidigare böcker och förvaltat de pengarna väl. Hur har hon annars möjlighet att göra så här? Jobba gratis. Skulle jag fortsätta som redaktör även om jag inte fick betalt? Jag gillar ju mitt jobb och om jag redan hade massor av pengar, så varför inte. Komma in vid tio-tiden och träffa alla trevliga kollegor. Flytta några bokstäver och ringa några samtal. Ingen press. Jag kan när som helst gå hem. Frågan är om det skulle bli så bra då. Frågan är om min arbetsgivare ens skulle vilja ha mig där under sådana former. Frågan är vad mina kollegor skulle tycka.

Allvarligt talat. Det är väl självklart att man ska se till att få betalt för sin arbetsinsats? Ju mer erfarenhet desto större summa, precis som i de flesta branscher. Varför skulle det vara annorlunda för författare och skribenter? Varför uppmuntra folk till att arbeta gratis? Jag tror inte det blir lika bra då. Har jag fel? Är det Unni som är inne på rätt spår? Vad tror ni?

Sluta tänk på jobbet

2009-07-31T12:43:00.002+02:00

Det är så svårt att sluta tänka på jobbet. Jag läser mejl, manus och skriver på den här bloggen. Hur ska jag kunna sluta med allt det här? Det är klart att jag kan fortsätta skriva inlägg här, men att läsa manus och svara på jobbmejl måste jag försöka låta bli.

Jag kanske blir tvungen att släga ut min fina dator och ännu finare telefon. Har ni något tips på hur jag ska göra?

The Bachelorette

2009-07-29T17:04:00.001+02:00

Är idag totalt okulturell och världsfrånvänd. Har inte sett något viktigt, inte hört något viktigt och faktiskt inte sagt något viktigt heller. Bestämde mig i alla fall nyss för att öppna dagens tidning. Bakifrån. Då kommer man ju till tv-programmen. Lika bra att fullfölja förfallet. Ikväll blir det The Bachelorette kl 21. Jag längtar redan!

-- Post From My iPhone

Porrkungen

2009-07-27T19:27:00.001+02:00

Jag var just inne i stan och handlade och kolla vad jag hittade. Tur att jag har läspaus annars hade det varit farligt nära att denna fackbok fått följa med hem. Har ni sett snyggare omslag på en bok? Tänkte väl det.

Skönt att inte läsa

2009-07-26T09:50:00.002+02:00

Jag har ju här på bloggen berättat om min ångest kring att jag inte har lust att läsa. Jag har nu kommit på att jag verkligen inte behöver ha någon ångest.

Det är ju skönt att inte läsa för en gångs skull. När jag arbetar sitter jag ju och läser hela dagarna. Varför skulle jag då också göra det under semestern om jag inte har lust? Jag kommer alltså inte ha någon ångest över detta, utan helt enkelt vänta tålmodigt på lusten.

Jag tror jag behöver en rebound-bok

2009-07-24T10:03:00.001+02:00

Har läst ut Tårpilen. Det gick fort nästan lite för fort. Har läst ut Hypnositören också. Makaber och rå, men kommer nog läsas av många ändå. Ofta när jag läser så där snabbt, det vill säga när en bok bara tar ett par dagar, blir jag lite rastlös. Det är svårt att ta upp någon ny på direkten. Alla böcker jag har här hemma känns plötsligt tråkiga. Jag hade ju tänkt läsa klart Noréns dagbok, men just nu får jag bara ångest av att titta på den. Jag behöver en lätt bok för att bryta isen. En rebound-bok helt enkelt.

När jag var i färgaffären häromdagen upptäckte jag att de även börjat sälja böcker där. Jag ångrar nu att jag inte köpte någon. Det är ju i sådana där lådor man kan hitta sådant som man aldrig annars skulle ta i. Kolla själva. Något som lockar?

Det är jobbigt med semester

2009-07-22T22:45:00.001+02:00

Jag har arbetat i trädgården idag. Jag har släpat grus, sand och plattor. Jag kan säga att det är bra mycket jobbigare än att sitta på jobbet bakom ett skrivbord. Jag vet dock inte om det är roligare.

Imorgon så ska jag ta det lite lugnare. Det gäller ju att vila så att man är pigg tills dess att man börjar jobba igen.

Vintips

2009-07-21T09:20:00.008+02:00

Igår började jag läsa Tårpilen av Ulf Lundell. Den handlar om författaren Lenton (fast vi vet ju alla att det är Uffe själv) som flyr stan för att skriva på sin nya roman. Det blir inte riktigt så. Istället skriver han brev efter brev efter brev till alla som på något sätt påverkat hans liv; ex-fruar, vänner, älskarinnor, förläggare, hans revisor med flera. Boken är alltså all denna brevkorrespondens. Det är som att läsa dikter. Han svär mycket också. Det gillar jag.

Sist jag läste Lundell blev jag väldigt sugen på att laga hans mat (ja, alltså inte till honom utan samma mat som han lagar) och dricka hans vin. Jag drack Inycon i flera veckor efteråt (ja, inte varje dag. Man har ju ett ansvarsfullt jobb och så vidare.). I den här boken har han just kommit ut från avvänjning. Det är väl det enda negativa. Inga vintips den här gången. Någan annan som kan hjälpa?

Semester

2009-07-18T11:47:00.001+02:00

Var en av de sista att lämna förlaget igår. Likt råttan på skeppet ni vet. Glömde koppla bort telefonen och glömde hänvisa mejlen. Ingen vet riktigt när jag kommer tillbaka. Inte ens jag. Det känns rätt bra idag när himlen är blå.

(Här vill jag egentligen lägga in en bild på den blåa himlen, men min iPhone är lite trött. Ni får titta ut istället.)

-- Post From My iPhone

Ensam hemma

2009-07-16T07:42:00.000+02:00

Jag är ensam hemma nu några dagar. Det är ganska skönt att bara få göra som man vill. På kvällarna läser jag en deckare. Det är ungefär tio år sedan jag sist läste den här typen av böcker. Jag kan berätta att jag inte ångrar mitt beslut.

Boken är en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst. Ni måste bara läsa! Jag kan helt enkelt inte sluta läsa och då är det ju tur att ingen stör.

- Post From My iPhone

Vem är det?

2009-07-15T08:11:00.001+02:00

Jag bara undrar vem det kan vara?

-- Post From My iPhone

Om man stannar för länge

2009-07-14T08:15:00.001+02:00

Igår bestämde jag mig för att äntligen ta itu med oredan på mitt skrivbord. Under alla högar med papper, böcker och tidningar hittade jag en bok jag lånat av en kollega för flera månader sedan. Jag minns att när jag lånade boken satt hon i ett stort tjusigt rum i samma korridor som jag. Hon glänste. Någon månad senare förflyttades hon. Fortfarande i samma korridor, fortfarande ganska glänsande men i ett mer normalstort rum. När jag idag skulle lämna tillbaka boken var hon flyttad igen. Fast nu till en annan korridor och till ett rum som var så litet att det knappt gick att vända sig om utan att slå i väggen. Hon glänste inte så mycket längre.

När jag backade ut därifrån kunde jag inte låta bli att undra - är det så här det blir om man stannar för länge på förlaget? Sakta men säkert utplånas man till en liten obetydlig stackare i en obetydlig del av huset?

Inte semester

2009-07-13T08:27:00.002+02:00

Idag känns det som om jag är den ende som arbetar. Det är helt tomt här! Jag var på förlaget redan 07.45. Jag har nämligen författare som kommer på besök. En sak är ju bra med att det är tomt. Vi har en del rum att välja på när vi ska ha vårt lilla möte. Vi kan välja ett stort eller så kan vi välja ett litet. Det beror lite på hur vi känner oss. Vill vi känna oss viktiga eller vill vi känna oss oviktiga. Jag måste erkänna att just idag känner jag mig ganska oviktig.

Väntan

2009-07-10T07:47:00.001+02:00

Kom till jobbet på morgonen. Jag kom också ganska tidigt. Tanken var att jag skulle hinna jobba lite innnan jag skulle bli tvungen att sätta mig och dricka kaffe tillsammans med de andra stackarna som är kvar och inte har semester.

Vad händer? Jag blir sittande utanför väntandes på en kollega. Det visades sig nämligen att jag hade glömt mitt passerkort. Utan passerkort kommer man ingenstans här i livet!

-- Post From My iPhone

Vad vi äter

2009-07-08T09:49:00.000+02:00

Riktiga förlagsredaktörer äter bananmackor. Minst en om dagen. Ibland två.

-- Post From My iPhone

Jag vägrar

2009-07-07T09:20:00.003+02:00

Om jag har för lite att göra gör jag ingenting. Jag är sämst på att arbeta långsamt. Sämst på att vara eftertänksam. Sämst på att låta saker sjunka in för att sedan fatta ett klokare beslut. Sämst på att ta itu med det där som det inte är som bråttom med. Känslan infinner sig alltid så här års - När det egentligen är meningen att man ska göra allt det där man inte hunnit för att det har varit så mycket annat som ska göras först.

Jag planerar nästan alltid med tidsmarginaler. Ofta ska böcker gå till tryck precis innan sommaren. För att undvika att strul ser jag alltid till att ha några dagar tillgodo innan jag går på semester så att jag säkert ska hinna. Varför gör jag så? Jag hinner ju alltid! Med marginal! Ja, men det är ju bra, tänker jag, då hinner jag ju göra allt det där andra ... Men jag gör ju aldrig det där andra. Jag skiter i det där andra. Jag tittar med avsmak på det där andra och tänker: Nej, jag vägrar! Jag kan lika gärna jobba till dess att jag stupar, gå hem och vara ledig och sedan jobba igen. Sån är jag. Hur är ni?

Inkompetent i dag

2009-07-06T10:42:00.003+02:00

Ska buda en korr utomlands. Det är inte så ofta det händer och jag kommer därför inte exakt ihåg hur man gör. Det är en annan budfirma än den vi brukar använda, det är ungefär det jag minns. Eftersom personen som brukar hjälpa till med sådana ärenden är på semester kom jag på att jag skulle fråga den förläggare som har mest utlandskontakter. Vi arbetar i princip aldrig ihop och han blev därför lite förvånad när jag dök upp på hans rum. Han blev dock ganska upprymd och ville gärna hjälpa till. Rätt opretantiös tydligen (trots att ryktet säger annorlunda).

Han letade fram blanketten och erbjöd sig att även fylla i den åt mig, om jag tillhandahöll alla uppgifter. Problemet var dock att han skulle i väg på ett möte och därför inte hade möjlighet att hjälpa mig med detta förrän om ett par timmar.

Nu när jag fått lappen i min hand skulle jag faktiskt kunna fixa det här själv. Problemet är att han tycks se det som sin uppgift att hjälpa mig med detta och skulle rent av kunna bli besviken om det visade sig vara så enkelt att jag kunde fixa det själv. Inte mycket att göra. Jag får helt enkelt bjuda lite på min inkompetens idag.

I bästa fall en deckare

2009-07-05T10:07:00.003+02:00

I går tillbringade jag hela dagen hos min moster och morbror på landet. Min moster är en cool vänsterkvinna som gillar loppisar och laga mat. Min morbror är ärkeakademiker och gillar litteratur och klassisk musik. Det pågår alltid någon slags kulturell klasskamp mellan dem. Så har det alltid varit och det genomsyrar det mesta.

I går pratade vi om konsten att kunna ta det lugnt, bara slappna av och inte vara så aktiv hela tiden. Min morbror påpekade att min moster är väldigt dålig på att ta det lugnt. Det är väldigt sällsynt att hon bara "sätter sig ner och läser en bok - i bästa fall en deckare". Min moster går då i taket och säger att det där var väl ett onödigt och snobbigt påpekande. Hon läser väl visst annat än deckare!

Jag tänker att vad är det egentligen som är så upprörande med att bli ertappad med en deckare. Om man undviker de allra sämsta kan det vara riktigt avkopplande läsning. I sommar tror jag det blir ett flertal deckare för min del. Denise Rudberg skriver just nu på en "Elegante Crime". Det låter spännande. Kanske får bli årets julklapp till släkten.

Lyxlunch

2009-07-03T12:58:00.000+02:00

På väg tillbaka efter lunch med fd kollega. Han berättade att han i hemlighet spelat in sitt senaste lönesamtal med mobilen. Vet inte riktigt vad han ska använda det till, men en dag kanske det kan komma väl till pass. Han gör alltid sådana där saker. Han är street smart. Tror han. Detta är vad vi åt. 156 kronor. Det går bra nu.

-- Post From My iPhone

Dagens dag

2009-07-02T09:16:00.002+02:00

Fönstret på vid gavel och tunga böcker på alla pappershögar, men idag blir det som tur är inte så mycket tid här inne på mitt överhettade rum. Jag har ett möte på Östermalm 10.30. En lunch i Gamla stan 11.45. Ett möte i city 13. Sedan tror jag det blir tidig hemgång typ 15.30. Vilken härlig dag!

Jag väntar för övrigt på plotter nummer två från Danmark. Räknar med att den kommer med bud idag. Spørgsmålet är dock när jag ska hinna med att kigge på den. Det är ju trots allt så att det mangeler tid till sånt idag. Får kanske bli i morgen.

Vulkan

2009-07-01T13:58:00.003+02:00

Jag har ju som sagt gjort en blok via vulkan.se. Mycket intressant, lärorikt och så vidare. Hursomhelst undrar jag nu hur många ex varje titel egentligen säljer på vulkan?! Jag vet ju hur svårt det ibland kan vara även för förlagen att få ut sina titlar till den breda massan. Hur svårt är det då inte för privatpersoner med noll kronor i marknadsföringsbudget?

Titlarna på vulkan är ju dessutom ganska dyra. Betalar någon hundrafemtio kronor för en pocket av en helt okänd, oredigerad och okontrakterad författare. Vad har ni för erfarenhet? Ni som provat lyckan på Vulkan. Har det varit värt besväret?

Mitt arbete

2009-07-01T07:24:00.002+02:00

De flesta har semester nu. Det gör att det blir lite svårt att få tag på människor. Vad ska man göra då? Jag kan ju inte sluta arbeta för att alla andra har gjort det. Jag har böcker som ska bli färdiga och då är jag beroende av massor med människor för att komma vidare i mitt arbete.

Kanske att det blir lite bättre idag när det är lite sämre väder. Någon kanske stannar kvar framför datorn. Skönt!

-- Post From My iPhone

Värmen och plottern

2009-06-30T08:28:00.002+02:00

Idag ska jag kolla plottern som kom från tryckeriet igår. Jag ska bläddra igenom och egentligen bara kolla att tryckeriet inte klantat sig på något sätt. Att alla sidor har text och inga vita fläckar eller annat kladd.

Det är ett danskt tryckeri som ska trycka boken. På en sida har de satt en post-it-lapp där det står "mangeler beskaerning". Vad betyder det? Det är redan 26 grader varmt på mitt rum. Det är för varmt för att tänka klart. Jag känner mig väldigt frestad att inte kolla upp vad mangeler betyder. Bara signera plottern och skicka tillbaks den med ett ok. Jag tänker, hur viktigt kan det vara? Sidan ser ju bra ut. Jag tror jag går och baddar ansiktet och funderar på saken.

Rösta på förlagsredaktören!

2009-06-29T09:30:00.002+02:00

Jag har gjort en blok på vulkan.se! Den heter Livet på förlaget och innehåller de tre första månadernas inlägg.

Det var väldigt intressant att göra en bok helt på egen hand. Vanligtvis är det ju en hel hög människor inblandade: förläggare, formgivare, bildredaktörer. Och författare förstås. Jag kan säga så här - det blir också mycket bättre då! Det blir faktiskt inte lika bra när man ska spela alla roller själv. Vulkans formgivningsprogram var inte det allra bästa och mest pedagogiskt utformade heller ...

MEN - bloken blev inte så tokig till slut ändå! Det ska bli spännande att se hur det går. Köp den gärna och glöm inte att rösta på den i blok 2009. Jag tror att ni röstar genom att skicka ett mejl till blok@vulkan.se och skriver Förlagsredaktören i ämnesraden. Jag gör förstås samma sak för er om ni vill. Om ni hör av er så röstar jag!

Tråkigt!

2009-06-29T07:24:00.002+02:00

Det är så tråkigt att behöva åka till jobbet idag. Det är inte det att jag tycker att mitt jobb är tråkigt. Nej, tvärtom faktiskt. Jag tycker som ni redan vet väldigt mycket om mitt jobb. Problemet är inte heller att det är så vackert väder. Grejen är ju den att det inte finns några att prata med på jobbet. Alla är på semester! Jag vet att jag tidigare har klagat på alla som stör, men när det väl är tyst så är det också jobbigt.

Alltså, alla som är på semester. Kom tillbaka!

Bidrag nummer fem

2009-06-27T09:45:00.002+02:00

... att det i själva verket var jag som använde mina krafter för att snärja honom. Men mina krafter är inte av den art att de skulle kunna snärja någon. Allra minst en Makkii.

Den här kvällen var jag ännu lyckligt ovetande om allt som låg framför mig. Fängslandena och rättegångarna skulle inte komma förrän långt senare, och jag njöt av stunden som ett barn på julafton.
Medan vi satt där med våra tekoppar, började en dunkel föraning gripa tag i mig. Men som den var svag och bara tycktes indikera en storm ignorerade jag min känsla. Cedric fortsatte prata om böcker vi båda läst och mot bättre vetande kastade jag mig in i diskussionen. Först när jag inte längre kunde strunta i föraningen tog jag den på allvar.
”Jag bör nog gå hem nu, tack för hjälpen. Och téet.” Jag drack upp det sista och reste mig för att ta min jacka.
”Det har varit trevligt att prata med dig, Beth. Jag hoppas att det inte är något jag sagt eller gjort som får dig att vilja lämna mig.” Cedric log som om han bara skojade, men samtidigt var det som om en glimt i hans ögon sa något annat. Glimten sa att han inte var redo att släppa mig än, men jag fick ingen känsla av varför.
”Det har varit jättetrevligt”, svarade jag. ”Men klockan börjar bli mycket och jag har mer att arbeta med i kväll.”
”Jag trodde den sista tentan före jul var klar.”
”Jo det är den. Det jag ska göra är … något annat.”
”Jag följer dig så du inte halkar omkull på någon ny isfläck”, sa han och tillade: ”Jag hoppas att vi snart kan träffas igen.”
Han log brett och en våg av värme spred sig inom mig.

Det var kolsvart ute när vi lämnade cafeterian och nästan vindstilla. Meterdjup snö gnistrade i skenet från miljoner stjärnor, och neonrören spred ett nästan kusligt sken med sina kalla röda och gröna färger. Trots den bitande kylan var mängder av människor ute på gator och torg. De köpte julklappar som om ingen kris existerade, drack glögg och mumsade i sig pepparkakor, och många sjöng glatt med i de julsånger som kom ur högtalarna. Ingen, inte ens jag, anade vad de kommande dygnen skulle innebära för oss alla.

Utbud och efterfrågan

2009-06-26T09:05:00.001+02:00

Tillbaka från ett kort förlagsmöte. De brukar inte vara särskilt spännande. Mest prat om försäljning och budget och att det "rullar på" och sånt. Oftast är de flesta redaktörerna tysta. Men så idag reser sig en av oss upp och frågar om lönebildning och nivåer bland redaktörer. Har vi seniora och juniora redaktörer egentligen? Hur sätts lönerna? Hur viktig är bakgrund, erfarenhet, ämnesområde/genre egentligen?

Chockerande! Vi talar inte högt om löner på förlaget. Det anstår oss inte. Vi är ju kulturarbetare. För oss är pengar oviktigt. Bara att få skapa är lön nog för oss!

Fast så där är det ju inte på riktigt! Svaret som chefen gav var helt enkelt att det är utbud och efterfrågan som gäller. Typiskt att så många vill bli förlagsredaktörer!

Live från lunchen

2009-06-25T11:46:00.001+02:00

Äter lunch med kollega. Han pratar och pratar. Jag låtsas just nu svara på ett viktigt mejl. Bara för att få stopp på honom. Det här är förresten vad vi äter.

-- Post From My iPhone

Boktipset - ett misslyckande

2009-06-25T08:37:00.001+02:00

Nu har jag varit med i Boktipset ett antal veckor. Jag har bildat en grupp och försökt att där starta upp lite diskussioner. Det har visat sig att allt är ganska stiltje. Det är inte många kommentarer och framförallt inte mycket diskussion.

Jag tror att Boktipset kommer att finnas ett tag till men att man om ett tag kommer att vara tvungna att lägga ner det. Jag kan inte se hur det skulle kunna ge några fördelar åt ett visst förlag. Jag kan inte heller se hur det skulle kunna öka bokläsandet. Det är ju helt klart så att det är de som redan läser mycket böcker som är de aktiva och som går med. Det är ju de personer som inte läser alls som man vill nå och locka till att börja läsa. Det är ju bara dessa människor som kan rädda den sjunkande bokmarknaden.

En annan intressant iaktagelse är att de kända personer som finns med med sina bokhyllor inte heller verkar vara så aktiva. Deras bokhyllor ökar inte nämnvärt, om de ökar alls. Det här med att bokhyllorna inte ökar är i och för sig inte bara något som gäller dessa kändisar, utan det är också något som gäller de flesta medlemmarna på Boktipset. Det här är något av Boktipsets största problem. Det tar nämligen en stund att läsa en bok. Det vet alla som läser böcker. Det gör att det blir svårt att få igång diskussioner och dynamik på sidan. Det hade varit mycket lättare om det hade varit något annat man skulle diskutera, t. ex. film.

Slutsatsen får alltså bli att det inte kommer bli något av den här sidan. Jag tror att Boktipset var en rejäl felsatsning som har kostat förlaget en hel del pengar som de aldrig kommer att få tillbaka. Det hade nog funnits bättre saker att lägga pengarna på.

Blok 2009

2009-06-24T15:14:00.004+02:00

Expressen och vulkan.se tänker utse årets blok, det vill säga en blogg som görs om till bok. Låter ju lite kul trots allt! Många av er har ju egna bloggar. Vad tycker ni? Ska vi hjälp varandra? Jag nominerar er och ni nominerar mig!

För att nominera skickar man helt enkelt ett mejl till blok@vulkan.se Om ni vill att jag ska nominera er så skriv bloggens namn i kommentarsfältet eller mejla till mig. Det är kul att göra saker tillsammans eller hur!

Romankommentarer

2009-06-24T08:10:00.000+02:00

Kul att så många av er har skickat in bidrag till romanprojektet! Hittills har jag ju hållit mig mest i bakgrunden och lagt ut bidragen okommenterade. Jag tänkte nu att det kunde vara dags att säga något. Komma med några enkla tips och reflektioner. Jag ska ju också bidra lite till projektet.

Först och främst hänger bidrag 2-4 bra ihop, medan glappet mellan 1 och 2 känns av. Det gör att ettan mer känns som en prolog.
TID - när utspelar sig historien? Hur såg världen ut då? Det första bidraget där Jag pratar om hur det var när Du var liten, andas 70- eller kanske 80-tal. Man förstår att barnet nu är vuxet eller i alla fall tonåring och har blivit vegetarian. Han eller hon blev bjuden på naturgodis. Fanns det på 70-talet? I bidrag 2 dricks det latte. När började man egentligen dricka latte?
RELEVANS - varför är vissa saker viktiga? Varför tala om att Jag inte har dåligt samvete för att hon ensam tar upp ett tvåmansbord.

VAR - var är vi egentligen? I bidrag nummer ett nämns Göteborg. I de senare bidragen är allt lite skumt.

Spara lite på mystiken. Varför så konstiga namn? Kvantfysik lite långsökt eller? Det blir ju svårt att spinna vidare på det.

Det var allt för den här gången. Hoppas att mina synpunkter kan vara till någon hjälp. Nu är det bara att skriva! Vi är framme vid bidrag nummer 5.

Kommunikationsproblem

2009-06-23T07:50:00.000+02:00

Det sista som hände innan jag lämnade förlaget igår var att formgivare K ringde för att kolla hur jag låg till med korrigeringarna i de två böcker vi just nu arbetar med. Han tänkte nämligen ta semester om en eller max två dagar. Dagar! Vi hade ju planerat två veckor till av korrigeringar innan böckerna ska till tryck. Jag har inte ens fått in det allra sista från författaren till den ena boken. Vi har tydliga kommunikationsproblem! Vi kom fram till att detta inte gick att lösa just då, utan ska istället höras nu på morgonen.

Förläggaren sa just att om K gör så där igen är det sista gången han gör ett jobb för det här förlaget. Dramatik på jobbet före klockan åtta en tisdag är förstås alltid uppiggande, men jag gillar verkligen K. Jag vill fortsätta jobba med honom. Jag fixar däremot inte att göra klart allt på två dagar.

Dagens uppdrag är alltså att försöka se till att böckerna kommer till tryckeriet i perfekt skick (som planerat om två veckor), att förläggaren blir nöjd med jobbet, att K får semster och att alla är nöjda och glada. Det var allt. God morgon på er!

Fira?

2009-06-22T13:05:00.009+02:00

På dagens redaktionsmöte föreslog jag att vi ska äta tårta på fredag för att uppmärksamma ett slutfört projekt. Man ska fira allt som går tycker jag. Nya böcker, försäljningsframgångar, uppnådda resultat och budgetar etc. Det är också ett bra sätt att skapa gemenskap och god stämning.

Förläggaren är skeptisk till firande. Han är mycket bra på att komma med uppmuntrande ord, men det där med att fira så att andra ser - det går bort. Han tror att om man firar när det går bra skrattar folk åt en när det går dåligt. Bäst att vara blygsam och inte sticka ut. Marknadsföraren har egentligen inget emot själva firandet, men vill inte äta tårta i onödan (klent argument som inte räknas tycker jag).

Mitt förra förlag firade ofta. Det var antingen champagne och snittar eller kaffe och tårta. Ibland hade till och med tårtan marsipanöverdrag med aktuellt bokomslag (lite tacky men kul ändå). Det förlaget var långt ifrån det trevligaste i branschen att arbeta vid, men fira det kunde de!

Jag har på senaste tiden börjat misstänka att min förläggare läser den här bloggen. Det här inlägget blir därför ett litet test. Får jag tårta i slutet av veckan kan det kanske vara ett bevis på att han faktiskt läser. Eller så är det snarare ett bevis på min övertalningsförmåga ...

Bidrag nummer fyra

2009-06-22T07:33:00.000+02:00

…halkade jag till på den tunna isskorpan, gjorde några akrobatiska rörelser för att återfå jämvikten men föll till slut hårt på svanskotan. Det gjorde så ont att jag tappade andan och knep ihop ögonen, oförmögen att ta in omvärlden under några minuter. Till slut blev jag medveten om den aromatiska doften och kände att någon lätt tog tag i min arm. När jag öppnade ögonen satt Cedric på huk bredvid mig.
- Hur gick det?
Jag kunde fortfarande inte tala, bara stöna. Försiktigt vände jag runt och höll min vantklädda hand mot mitt ömma ryggslut. I ögonvrån såg jag förskräckt hur Cedric böjde sig fram mot mig och tryckte sina händer mot samma ställe. Innan jag hann protestera kände jag en stark värme och smärtan var borta.
Cedric låg mot mig när jag väl stod upp och oroligt flackade med blicken för att upptäcka om vi var iakttagna.
- Det är förbjudet att använda kraften, sa jag. Jag skulle kunna anmäla dig.
Han fortsatte att le mot mig. Han såg helt ofarlig ut. Omedvetet gned jag handen mot svanskotan. Jag var inte ens öm.
- Ska vi gå och få i oss något varmt? En kopp örtte på Huligan´s?
I efterhand skulle jag kunna påstå att det var som om han nästan hypnotiserade mig men det skulle inte vara sant. Jag följde villigt med honom till studentfiket, lät honom pyssla om mig, hänga upp min jacka och mössa på en krok, beställa te med lite konjak och varma muffins, långsamt förföra mig med sin blick och lätta beröringar. Jag var inget offer, bara en naivt ung flicka som följde honom, utan att tänka på konsekvenserna.
Mina domare ser annorlunda på saken. De anför…

Bokbordtennis

2009-06-21T07:43:00.001+02:00

Vaknade tidigt och på ett ovanligt sportigt humör. Dagens fråga: Har ni läst hela nätet?

-- Post From My iPhone

Sociala kvoten uppfylld

2009-06-20T10:33:00.001+02:00

Japp, jag dansade runt stången, åt en massa sill, drack en och annan snaps och åtminstone två bitar jordgubbstårta. Jag pratade med alla mostrar, morbröder, kusiner, kusinbarn och ingifta. Jag satt till och med uppe till klockan tolv och spelade kortspel. Det var faktiskt inte så tokigt, men oj vad skönt det är idag när allt är tyst och lugnt igen. Nu ska jag läsa gårdagens DN (mycket bra beslut att spara den till idag) och känna mig nöjd över att den sociala släktkvoten fyllts på och lär räcka ett tag framöver. Om sex månader är det jul!

-- Post From My iPhone

Midsommarafton

2009-06-19T08:57:00.001+02:00

Idag är jag ledig för att fira. Det är verkligen härligt. Jag kan ändå inte låta bli att tänka på det roliga projektet vi började med igår. Det är så trevligt att se alla bidrag som skickats in.

Jag kommer givetvis att fortsätta mina rapporter från förlaget. Det är det som är själva grejen med den här bloggen, men jag är även sugen på fortsättningen på romanen. Fortsätt alltså gärna att skriva.

Sedan så kan jag bemöta kritiken som jag fått angende romanprojektet genom att berätta att stafettskrivning är en mycket gammal form av skrivövning och idén att skriva på det här viset var ett stort engelskt förlag först med. Man ska helt enkelt inte uttala sig om man inte vet.

Ha nu en mycket trevlig midsommarafton!

-- Post From My iPhone

Bidrag nummer tre

2009-06-18T20:36:00.000+02:00

Jag kom mig inte för att gå därifrån. I normala fall hade jag snabbt vänt på klacken och begett mig någon annanstans om någon av deras män kommit i närheten av mig. Men jag hade blivit uppfostrad av min far att alltid visa artighet och respekt mot alla, oavsett ras eller folkslag.
Efter några tuggor log han vänligt mot mig och bad om ursäkt för att han trängt sig på.
”Å det gör ingenting”, svarade jag och drabbades sedan av akut tunghäfta.
”Vilket är ditt namn?”
”Beth.”
”Studerar du här på akademin, Beth?”
”Ja.”
”Jag har just kommit hit. Ska studera filosofi de kommande två terminerna. Har lite andra intressen också men de kunskaperna får jag skaffa mig på annat håll.”
Han log brett och ägnade sig sedan åt sin sallad. Jag la märke till att han varken hade kött eller fisk i den.
”Är du vegetarian?”
”Ja, jag mår bäst av det. Antar att det är något genetiskt. I vår släkt har det varit vanligt att vi blir sjuka av animaliskt protein, även om det tycks hoppa över en och annan generation.”
”Så underligt!”
”Åh, det är som det är.”

”Kan jag bjuda dig på någonting”, undrade han när han svalt sin sista tugga. ”Ännu en sån där kanske?” Han pekade med gaffeln på mitt tomma glas.
”Tack, men... nej tack. Jag ska hem.”Jag packade raskt ner mina saker i ryggsäcken, tryckte även ner koftan, och gick sedan med ett kort hej. Kroppen skälvde som om jag hade influensa med hög feber.

Under månaderna som kom såg jag honom emellanåt. Han stod ofta i en ring av studenter som uppmärksamt lyssnade till honom. Jag undrade vad det var han pratade om som tycktes vara så intressant. Ibland brast de ut i skratt, och då blev jag ännu nyfiknare. Men jag undvek att komma nära. Jag förstår fortfarande inte varför, men det var som att ju mer jag ville närma mig honom, desto svårare var det. Istället koncentrerade jag mig på mina studier. Såg till att få högsta betyg på alla tentor och såg fram mot min examen.
En sen eftermiddag någon vecka före jul var jag på väg hem från sista föreläsningen för veckan och hade fortfarande tankarna på partikelacceleratorn. Kanske hade jag slappnat av i uppmärksamhet under månaderna som gått, för plötsligt ...

Bidrag nummer två

2009-06-18T15:19:00.000+02:00

Jag var nitton när jag första gången mötte Cedric. Han var äldre än jag och inte alls den sorts man tänkt bli förälskad i. Jag hade heller inga planer på att gifta mig, och barn fanns ännu inte ens i fantasin.
Fortfarande höll jag på med min utbildning till astrofysiker. Jag hade ett år kvar och just tentat i kvantfysik. Alla mina betyg låg på topp och en och annan från OSD hade redan hört av sig om framtida jobb. Min yrkesbana var utstakad, vilken jag hade sett fram emot sedan jag fick mitt första teleskop av min far.

Baren på akademin var fullsatt men jag hade haft turen hitta ett litet bord borta vid fönstret. Jag hade inget som helst dåligt samvete över att jag ensam upptog ett tvåmansbord, ska jag vara ärlig slog mig inte ens tanken, så fördjupad var jag i mitt arbete. Skärmen var full av olika filer, och dessutom noterade jag för hand på ett elektroniskt noteblock. Jag vet att jag är gammalmodig som fortfarande arbetar på det viset, men jag trivs med det.
Plötsligt lades en hand tungt på min axel.
”Ursäkta jag stör”, hördes en mörk stämma med endast den svagaste brytning. ”Jag såg att du hade tappat den här.”
Mitt hjärta klappade fortfarande snabbt som kolibrivingar när jag vände mig om. Han såg onekligen bra ut, mannen som höll min kofta. Den måste ha glidit ner från stolen.
Hans ögon föreföll nästan svarta och var mycket intensiva, nästan hypnotiska. Håret var mörkt och tjockt, och den traditionella flätan hängde långt ner på ryggen. Han såg inte bara bra ut, han var attraktiv.
”Tack”, sa jag och märkte hur jag darrade på rösten.
”Mitt namn är Cedric. Får jag lov att slå mig ner?”
Först då lade jag märke till att han bar en bricka med dagens sallad och ett stort glas. Vatten antog jag.
”Javisst! Naturligtvis!”
Jag rafsade åt mig mina saker och han slog sig ner. Så började han tyst äta av salladen och jag kom på mig själv med att granska honom i smyg. De typiska öronen var välformade och i pannan hade han oerhört vackra tatueringar.
Min kaffe latte hade nästan kallnat, men för att ha något att sysselsätta mig med, jag hade tappat koncentrationen, drack jag ändå upp den. Sakta, klunk för klunk.

Det första bidraget

2009-06-18T11:06:00.001+02:00

En midsommarnattsdröm

Jag minns när jag stoppade in sommarens första smultron i din mun.
"Till dig, min vän. Sommarens första solvarma bär."
Och du skrattade, så där som bara barn skrattar. Och det var alltid sommar när du var liten, vi åt chokladfingrar på balkongen, det var under den här tiden jag och din pappa inte levde tillsammans. Du kladdade ner hela dig och hela mig och sedan träffade jag en annan man. Han kom på besök på torsdagarna, hade med sig träleksaker och naturgodis och ibland tror jag att saftfläckarna på bordet fortfarande kan kännas. Ibland när jag står på altanen och tar på träbordet kan jag känna hur det klibbar. Den andra mannen kom och gick, och ibland byttes han ut mot nya bekantskaper. Men ingen annan hade träleksaker med sig och jag minns hur du frågade efter honom. Han blev din favorit, den store, tjocke mannen som alltid kom på besök med leksaker i en papperskasse.
Jag tror aldrig jag har pratat med dig om den tiden kändes. Den magiska tiden när vi levde i en bubbla du och jag. När jag cyklade in till Göteborg med dig i barnstolen tänkte jag att ingen annan skulle få ta del av det här, jag ville inte att någon skulle komma och förstöra vår enhet. Och varje dag när jag satt på jobbet längtade jag efter att få hämta dig och sedan cykla hem till vår borg. Där kunde ingen ta sig in, där var vi oövervinnerliga. Vi åt nästan bara varma mackor då, hela somrarna och vintrarna och du älskade att kasta den tunna skinkan på brödet. Du brukade ställa dig på pallen och ta sats med hela kroppen. Skinkbitarna flög genom köket och jag brukade reta dig för det långt senare när du slutade äta kött. För som du älskade skinka då, jag älskade att se dig trycka in skinkskiva efter skinkskiva i munnen.
Alla tyckte så synd om mig då. Hur svårt det måste vara att leva ensam och inte ha någon hjälp. Men jag behövde ingen hjälp. Det var så mycket enklare utan din pappa, det var jag som fick bestämma.

Vi skriver en roman!

2009-06-18T07:51:00.000+02:00

Efter de fina bidragen jag fått av er läsare har jag bestämt att vi ska försöka skriva en roman/text tillsammans. Jag hoppas verkligen att det finns ett intresse för det här. Vi kan ju alltid försöka och det får ta den tid det tar. Jag vet inte om ni tycker att det är en bra idé. Ni får gärna säga vad ni tycker.

Jag har tänkt att det får gå till så att ni skickar in ett förslag på ca 2000 tecken i ett word-dokument till min mejl. Bidraget får givetvis vara kortare men inte längre. Jag kommer att publicera det inlägg som kommer in först. Alla får givetvis vara anonyma. Den enda som vet vem som skrivit vad, är jag. Ni får helt enkelt lita på mig. Sedan har alla givetvis möjlighet att tycka till om det bidrag som publiceras. Sedan så är det bara att fortsätta där den första personen slutat osv.

Vi börjar med ett kapitel och så får vi se vad det slutar. Det får helt enkelt ge sig efterhand. Jag har tänkt att arbetsnamnet på romanen/texten är En midsommarnattsdröm.

Jag ska också säga att den här idén kommer inte att ta över helt här i bloggen, utan bidragen kommer att publiceras när det känns som att det är läge för det. Där är det jag som bestämmer.

Nu är det bara att börja skriva på det första kapitlet. Det är ni som skriver och jag administrerar och publicerar.

Orkar fortfarande inte

2009-06-17T14:58:00.003+02:00

Jag har faktiskt fått en del gjort idag. Mycket tack vare att jag knappt har pratat med någon fram till kl 14. Istället har jag suttit inne på mitt rum med halvstängd dörr.

Förläggaren tittade i alla fall in vid 14.30. Han meddelade att ett projekt (eller förlåt ett VERK, böcker är ju inga projekt!) som jag påbörjade arbetet med för ett halvår sedan och som sedan har stått still, kommer att tas ifrån mig och läggas över på min närmsta kollegas bord. Jag blev förvånande nog lättad. Vanligtvis gillar jag inte när saker tas ifrån mig, men mitt trötta jag orkar inte göra uppror.

Jag orkar inte!

2009-06-17T08:31:00.003+02:00

Jag måste bara berätta att det trots allt blev ganska roligt på festen igår. Det var väl ungefär som på de flesta andra personalfester. De allra flesta var ganska måttliga och gick hem tidigt, men sen finns de ju de som inte är lika måttliga och som stannar hela natten. Till den skaran hör jag.

Inga större skandaler men en hel del sanningar blev sagda. Det är alltid roligt att få höra sanningar men också att själv få tala om vad som är riktigt och rätt.

Idag känner jag mig alltså ganska trött och slut. Det kommer att bli jobbigt att ta sig igenom dagen. Jag vet att jag har en tjock bunt korrektur som väntar. Jag orkar inte!

Liverapport

2009-06-16T21:23:00.001+02:00

Festen är på topp!

eller inte?
-- Post From My iPhone

Sommarfest

2009-06-16T10:57:00.000+02:00

Idag är det sommarfest här på förlaget. Det är alltid roligt att se kollegor släppa loss. Det är nämligen det som brukar hända på förlagets fester. I synnerhet de fester som det inte är några författare med på. Ibland kan jag tycka att det släpps loss lite för mycket. Och då ska ni veta att jag gillar att festa. En gång började en chef prata om att han ville byta lön med mig. Jag tackade inte ja till erbjudandet, men jag har funderat många gånger på om jag kanske borde ha gjort det.

Jag återkommer imorgon med lite mer information kring eventuella skandaler och andra lustiga och mindre lustiga händelser.

Aktivitet alla förlagsredaktörer

2009-06-15T17:53:00.002+02:00

Nu tycker jag att det är lite dåligt med aktivitet hos er läsare. Ninna väntar på respons från er. Hon har fått ett otroligt genomarbetat inlägg. Nu vill hon har fler!

Ni behöver inte känna att det ska vara några avhandlingar ni ska prestera. Jag är övertygad om att Ninna även blir glad för mindre synpunkter.

Lycka till!

Förlagsredaktör åt Ninna

2009-06-15T08:20:00.004+02:00

Jag tycker det börjar bli dags att presentera en ny text av er bloggläsare. Det kan ju vara lite segt att komma igång på måndagar. Det här kanske piggar upp er lite. Förra gången publicerade jag ett utdrag ur ett manus av Liz Wennberg. Den här gången blir det en novell - Quan av Ninna. Jag har som vanligt inte gjort någon bedömning av texten, utan den lämnar jag och Ninna åt er läsare. Det är återigen ni som får vara förlagsredaktörer!

Ninna är just nu inne i sluttampen med sin första roman. Tidigare har hon skrivit en del noveller och det är en av dem som publiceras nedan. Ninna presenterar sitt novellskrivande så här:
"Mitt mål är att skriva noveller där en person står i centrum och det händer något ... ehhh. .. knepigt(?) Något som mer eller mindre bara står mellan raderna. Mer eller mindre kusligt, eller underligt, eller som får läsaren att undra vad det egentligen var som hände."

Quan
Med oförändrat ansiktsuttryck betraktar Quan mig en lång stund. När tystnaden börjar eka i mitt huvud, får jag anstränga mig för att inte börja babbla vilt. Det gäller att hålla sig så lugn som möjligt nu.
”Har du något särskilt emot japaner?” undrar han och rösten har en frostig klang.
”Nej, nej. Inte alls”, skyndar jag mig att svara. Att jag egentligen har jävligt mycket emot japaner, i synnerhet just denne japan, är högst olämpligt att tillstå. Han är stor. Mycket stor. Han skulle lätt krossa mig, om han fick för sig att sätta sig på mig. Jag vet.
Hans blick är som en röntgenstråle, och han betraktar mig ytterligare en stund innan han vänder sig om och avlägsnar sig genom bakdörren ut i korridoren. Han får vrida sig en smula på tvären, för att komma igenom. Innan han hunnit ut ur rummet vänder han sig om, greppar med ena handen om dörrkarmen och säger: ”Skynda på.”
Inte förrän jag hör hans fotsteg slockna utanför ytterdörren, vågar jag slappna av en smula. ”Shit”, tänker jag, ”hur kunde den snedögde jäveln komma så nära inpå mig?”
Det förundrade mig att han kunnat smyga så tyst att jag inte hört något förrän han stod alldeles bakom mig. Jag kände doften först. Doften av den speciella hårolja han alltid använder. Jag måste vara försiktig.
Jag öppnar skåpsdörrarna och plockar skyndsamt fram allt jag behöver inför behandlingen. Oljor, essenser, handdukar. Till sist tar jag fram den kniv jag omsorgsfullt slipat till rakbladsskärpa och lägger den mellan handdukarna.

När jag rullat iväg längs de stenbelagda gångarna och nått Quans rum, befinner han sig redan där. Han är en av de få som har eget rum och slipper sova i någon av de stora sovsalarna. Därtill är han den ende som har så stort rum, att där även finns plats för en rejält tilltagen massagedyna.
När han får syn på mig, lägger han sig på mage på dynan. Han är vig som en 50-kilos balettdansös trots att han väger nästan fem gånger så mycket, och det är en smula makabert att se honom röra sig. Som en flodhäst i tutu och balettskor.
”Jag fryser och är trött”, säger han.
Jag tar en skål och fyller den med sesamolja. Droppar i patchouli och ylang-ylang. Droppar i lavendel. Nog ska han bli varm. Jag smörjer raskt och flödande in honom och brer sedan ut handdukar över den nakna kroppen. Tar så del för del och masserar. Drar. Knådar. Huden blänker av oljan och mina händer, mina armbågar, mina knän och fötter glider över och i och genom den muskulösa fetman. Armarna. Ryggen. Skinkorna. Benen.

Med en lätt handrörelse manar jag honom att vända sig om och jag upprepar proceduren. En kort sekund hejdar jag mig i arbetet vid åsynen av hans lem. Att något så litet, tänker jag, kan göra så stor skada. Så fortsätter jag massera; utan att tänka. Utan. Att. Tänka.
När det är dags för fötterna stannar jag länge där. Bearbetar ingående zonerna för solarplexus. Hans andhämtning blir lugn och tung.
Så brer jag en stor handduk över honom. Tvättar noggrant mina händer och sätter mig i enkel lotusställning bakom hans huvud. Försiktigt bearbetar jag hans ansikte. Mjukt gnider jag punkten mitt i pannan. Drar med fingrarna ut mot tinningarna. Käklederna. Halsen. De spända senorna i nacken. Så masserar jag in olja i håret. Sakta bearbetar jag hårbottnen med fingertopparna, tills jag är säker på att han sover. Jag drar håret mellan mina fingrar och formar det till en liten fläta. Drar åt en smula så det stramar i hårbottnen. Han brukar tycka om det och jag hör ett dovt, belåtet grymtande. Så börjar han snarka.
Tyst reser jag mig på knä. Tar kniven och skär med ett raskt snitt av honom hårflätan. Innan jag tyst smyger ut genom dörren lägger jag den svarta, oljiga tingesten i hans högra hand och kilar försiktigt in kniven i hans vänstra.
Jag är glad att jag kommer ihåg att han är vänsterhänt.

Några dagar senare möter min hustru mig vid grottan. Min vackra, blonda hustru.
”Han dränkte sig i floden”, säger hon.
Jag nickar. Ja, vad annat kunde han göra.
Sedan går vi.

Lars Norén såklart

2009-06-14T09:44:00.001+02:00

Det där var visst alldeles för enkelt för er. Det borde jag ju ha förstått. Kul att ni gillade den! Jag har läst cirka 400 sidor (det är lite irriterande att den inte är sidnumrerad trots allt. Konstnärligt men irriterande.). Jag gillade verkligen det jag läste. Texten är stundom väldigt vacker. Jag tror mitt problem bottnar i att den är så otymplig. Svår att bära med sig och svår att läsa i sängen.

Ett tag tänkte jag att jag skulle läsa lite här och där och strunta i ordningsföljden. Nu tror jag dock att jag skippar den planen och låter den bli sommarens långläsning istället. Jag är ju rätt nyfiken av mig och vill inte missa några detaljer. Sommaren 2009 blir det jag och Norén (och säkert några till)!

-- Post From My iPhone

Gissa boken

2009-06-13T09:24:00.001+02:00

Den här boken köpte jag när den kom ut för ungefär ett år sedan. Jag trodde den skulle vara utläst innan sommaren var slut. Det blev inte riktigt så. Jag ville läsa, men det var något som tog emot. I sommar planerar jag att göra ett nytt försök. Vilken bok tror ni att det är? Och om ni vet - har ni tagit er igenom hela?

-- Post From My iPhone

Boktipset.se - vad tycker ni?

2009-06-12T10:09:00.002+02:00

Jag har nu varit medlem i boktipset.se i två veckor. Jag har varit inne på sajten åtminstone varannan dag och i början tyckte jag faktiskt att det var ganska trevligt. Det var kul att kolla igenom folks bokhyllor och även roligt att själv betygsätta. Jag startade en egen grupp. Den har nu 13 medlemmar. Jag är jätteglad för att ni gått med och ni är säkert jättetrevliga allihopa, men kom igen 13 stycken!

Jag vet att det är betydligt fler som läser den här bloggen än 13. Ni gillar uppenbarligen böcker. Varför struntar ni i boktipset.se? Eller är ni där men bryr er inte om att gå med i gruppen? Det kan jag i och för sig förstå. Det är ju inte den liviligaste sammanslutningen direkt. Förutom jag själv är det bara tre som skrivit något överhuvudtaget på gruppsidan. Två bloggläsare (kul!), och så Sigge Eklund, mannen bakom sajten. Roligt, men inte riktigt tillfredsställande ändå.

Ni som registrerat er - vad tycker ni? Hur ofta är ni där? Vad använder ni den till? Jag tycker nog fortfarande att jag får ut mer av att läsa bokbloggar. Det är helt enkelt för lite aktivitet på boktipset.se för att jag ska orka bry mig. Men jag vill inte vara helt negativ. Sajten är ju fortfarnade ung. Kanske är folk bara blyga så här i början. Eller är det kanske som en av gruppmedlemmarna Ingrid Månsson säger:

"Beror nog på att den här typen av sidor inte blir långvariga efterson de känns alltför konstruerade av det företag som tänkt ut dem och inte av användarna. Ingen frihet att lägga in böcker man läser utan enbart möjlighet att lägga in böcker som alla redan läst."

Vad tror ni? Boktipset.se - finns det kvar om ett år?

Lyckade möten

2009-06-12T07:45:00.000+02:00

Igår var en dag fylld av möten. Jag har ju tidigare bara klagat på möten, men igår gav de otroligt mycket. Jag lyckades både med att vara sams och dessutom kreativ med författaren och förmodligen också övertyga förlagschefen om en hel del saker. Det är nog bara en person som kommer att klaga efter mötena. Det är formgivaren! Hon kommer att få så mycket att göra över helgen att regnet inte kommer vara något bekymmer för henne.

Idag har jag yttterligare möte med författare. Det är dessutom ett av de första mötena vi har tillsammans, så det kommer nog att fungera bra. Jag återkommer med mer information.

Sämsta inlägget

2009-06-11T07:35:00.001+02:00

Idag har jag möte hela dagen. Det är förlagschefer och författare. Det är både högt och lågt. Eller hur?

Det här kan vara det sämsta inlägget genom alla tider på Förlagsredaktören. Ursäkta!

-- Post From My iPhone

Mycket att göra

2009-06-10T08:27:00.003+02:00

Om man frågar någon så här års hur läget är, svarar alla att det är mycket att göra. Verkligen alla! Det verkar inte spela så stor roll vad man jobbar med, om man har barn eller inte, om man är ung eller gammal.

Jag har fyra böcker som ska vara klara innan semestern. Oftast känns det faktiskt som att det kommer att gå. Jag har ju fixat vårar förr. Fast i mina oroliga stunder känns det som att det blir våren 2009 allt faller. I så fall kanske det finns en ledig redaktörstjänst att söka till hösten. Vi får väl se hur det blir.

Var det förresten någon (av er som bor i Stockholm!) som var på debutbaren igår? När jag äntligen lyckades ta mig härifrån igår var klockan nästan åtta och då orkade jag inte göra något annat än att ta mig hem. Synd för det hade verkligen varit kul att titta förbi en stund! Det var kallt har jag förstått ...

Debutbar

2009-06-09T16:00:00.004+02:00

I kväll kl 19 är det debutbar på Kulturhuset. Dit kommer bland annat Alex Schulman, Augustin Erba, Sara Paborn och Stina Palm. Och kanske jag. Kanske ses vi?

Igelkottens elegans

2009-06-09T08:06:00.000+02:00

Just nu läser jag Igelkottens elegans.

Det har ju pratats en hel del om den här boken på bloggar och twitter. Jag har inte kommit så långt med läsandet men det verkar helt klart vara en bra bok. Jag återkommer med mer information när jag har läst färdigt.

Har ni några bra tips på böcker? Det är ju alltid roligt med lite tips inför semestrar.

-- Post From My iPhone

Vad ska ni göra idag?

2009-06-08T09:05:00.008+02:00

Har varit på jobbet i cirka en timme. Under den tiden har jag svarat på ett antal mejl, haft avstämning med förläggaren, skrivit ut 20 sidor korr, certifierat två fakturor och druckit en snabb kopp kaffe med kollegorna. Ändå känns det inte som om jag gjort någonting. Känner ni igen känslan? Eller är det kanske jag som känner så? Alla de där småsakerna man gör varje dag som bara ska fixas men som inte värderas. Resten av dagen blir nog en blandning av stort och smått. Det här är vad jag har tänkt mig:

Förmiddag
- Fixa slutkorrigeringar i boken som ska till tryck nästa vecka.
- Diskussion med formgivare K angående omslaget.
- Kontakta författare L angående hennes nästa projekt. Meddela formgivare E att hon troligtvis inte får utlovat material förrän efter sommaren.
- Förbereda författarmötet i eftermiddag. Skriva ut manuset.

Eftermiddag
- Fortsätta förberedelserna inför mötet (troligtvis hann jag inte så långt på förmiddagen)
- Författarmöte med författare och förläggaren.

Ungefär så ser min dag ut. Vad ska ni göra idag?

Vem är jag?

2009-06-07T12:01:00.002+02:00

Idag gör jag något riktigt roligt. Jag målar mitt fina virke till mitt nya staket. Det är så härligt att bli riktigt yr av alla ångor från målarfärgen. Nu börjar det dessutom bli riktigt varmt och skönt.

Det är verkligen roligt med alla funderingar om vem jag är. Är jag man eller kvinna? Kanske är jag en gammal gubbe? Jag kan tala om att jag inte är riktigt säker själv. Det är svårt ibland att veta vem man är. Håller ni inte med?

Det stora avslöjandet

2009-06-05T09:19:00.001+02:00

Verkligen roligt med den respons jag fått på min lilla undersökning. Jag tycker nu att jag har en tydligare bild över vilka det är som läser bloggen. Det är klart att alla som läser bloggen inte svarade, men jag tror att även de som inte skrev tyckte att det var ganska trevligt att få lära känna bloggens läsare lite bättre.

Nu ska jag berätta lite om mig själv. Jag arbetar på ett förlag. Vilket då? Det är inte Rabén&Sjögren. Jag är 34 år. Självklart tycker jag om att läsa och skriva. Jag kan också berätta att jag läst i Uppsala.

Nu får ni inte veta mer. Det blir så tråkigt då.

En undersökning

2009-06-04T07:37:00.000+02:00

Jag tänkte göra en liten undersökning hos er läsare av den här bloggen.

Ni funderar ju ganska mycket på vem jag är. Nu känner jag att det vore trevligt att veta lite mer om er läsare.

Om ni berättar lite om er så lovar jag att berätta lite mer om vem jag är. Jag kan till och med lova att jag avslöjar ytterligare ett förlag som jag inte jobbar på.

Vad sägs om det?

-- Post From My iPhone

Manusregistrering och sånt

2009-06-03T08:13:00.001+02:00

En fråga som kommit upp på sistone här i bloggen är om förlag registrerar alla inkomna manus. Håller vi reda på hur många gånger en aspirerande författare har skickat in? Kan det vara en nackdel att skicka in många gånger till samma förlag?

Rutinerna skiljer sig förstås åt mellan olika förlag, beroende på storlek, antal inskickade manus per år, typ av förlag osv. Men svaret på huvudfrågan är att de flesta förlag nog faktiskt för någon typ av register över alla inkomna manus. I registren kan exmepelvis uppgifter om författare, manus och eventuella tidigare kontakter förlag-författare lagras.

Tycker vi då att ni är jobbiga om ni skickar in nya manus hela tiden? Nej, det tycker vi inte! Fast det är klart står det "lycka till på något annat förlag" i svarsbrevet kanske man inte ska skicka samma typ av text till just det förlaget igen. Men mitt huvudbudskap är oavsett: Skriv på! Och, läs noga nu: om ni får svarsbrev innehållandes tips på förbättringar - ta till er dem! Skriv om och ha inte för bråttom. Det kan verka lite oseriöst om ni en vecka senare skickar in manuset igen. Att förändra tar tid. Jobba jobba jobba på ert skrivande och ge inte upp!

Förlagsavtal på väg

2009-06-02T09:23:00.004+02:00

Ska just korrläsa författare A:s förlagsavtal åt förläggaren. Vi ska skicka det med posten idag och på måndag kommer hon hit för påskrift. Nu finns det alltså ingen återvändo!

Jag har varit redaktör till ett par böcker av henne tidigare och jag vet hur det brukar bli. Hon är charmig och trevlig som få, men hopplös vad gäller att ta instruktioner och kritik. En övning i diplomati! En del av hennes böcker har dock sålt rätt bra och eftersom det är hårda tider är det bara att bita ihop.

Konstigt nog ser jag dock framemot detta projekt. Jag gillar ju trots allt att grotta in mig i hennes texter. Dessutom är det ju alltid skönt att ha åtminstone en författare att gnälla över ...

Mycket att läsa

2009-06-01T09:21:00.002+02:00

Idag är alla tillbaka. Det känns nästan lite konstigt att ha så mycket folk runt omkring sig. Jag har ju tidigare berättat att jag arbetar mycket bättre när det inte är så mycket folk här.

Idag ska jag skicka saker till formgivare. Jag kommer även att få saker från formgivare. Det ska verkligen bli roligt att se vad hon har gjort med materialet. Det kan ju bli hur som helst.

Idag blir det helt enkelt mycket att läsa.

Mors dag

2009-05-31T09:50:00.000+02:00

Ett dilemma med att jobba på bokförlag är att man slutar få böcker i present. Alla tror att man redan har läst allt. Eller att jag som läser så mycket på dagtid inte vill göra det när jag är ledig. Så är det ju förstås inte!

Jag gillar i alla fall att ge bort böcker och gör det ganska ofta. Jag bryr mig inte om folk tror att jag fått dem på jobbet. Det är väl tanken som räknas, eller? Fast ibland väljer jag trots allt något annat. Idag kommer inte min mamma få en bok!

-- Post From My iPhone

Slappa i solen

2009-05-30T09:36:00.000+02:00

Det sista jag gjorde innan jag lämnade förlaget igår var att mejla över några filer med text som behöver redigeras. Jag har hela tiden skjutit på detta eftersom jag har tvingats prioritera andra bokprojekt som det är mer bråttom med. Eftersom just de här författarna är så duktiga på att hålla tider känns det extra jobbigt att det just nu är jag som gör att projektet står still. Att det ska vara så himla svårt att hinna med ibland!

Men idag skiner ju solen! Det går helt enkelt inte att sitta inne och jobba. Kanske blir det regn i morgon. Jag misstänker dock att det inte blir så. Jag misstänker att det blir en sen söndagskväll för mig istället. Det gör inte så mycket. Bara jag får slappa i solen idag! Gör det ni också!

Förlagsredaktören testar boktipset.se

2009-05-29T08:07:00.002+02:00

Nu har jag bestämt mig för att testa boktipset.se. Jag ska vara med ett tag och sedan så är det utvärdering som gäller. Självklart så har Förlagsredaktören startat en grupp.

Det är bara att gå med, så kan vi utvärdera tillsammans.
Ha nu en skön fredag!

Två nya böcker

2009-05-28T10:11:00.002+02:00

Jag tänkte bara tala om för alla läsare att jag är ganska glad idag. Jag har nämligen fått två helt nya böcker från tryckeriet. Det är sådan glädje att öppna paketet och se att böckerna blev så som man hade planerat. Det är nämligen inte alltid det blir så bra. Det är klart att det nästan alltid blir som man har planerat, men man vet ju aldrig.

Nu ska jag fortsätta med andra projekt och få dem lika fina och bra.

Har läst manuset

2009-05-27T14:24:00.004+02:00

Okej, nu har jag läst. Många av er förutsätter att jag kommer att förorda en utgivning bara på grund av vänskapsförhållandet mellan författaren och förläggaren. Och visst blir man påverkad. Om ett manus är dåligt spelar dock gräddfilen ingen roll. Vi kan inte ge ut dåliga böcker oavsett vem som känner vem. Då har vi inga jobb kvar till slut. Om det däremot är ett bra manus spelar gräddfilen roll, eftersom det inte drunknar i den stora manushögen utan uppmärksammas direkt.

Det här manuset var ett bra manus. På riktigt! Utan att gå in på innehållet kan jag säga att det både var intressant, spännande och välskrivet. Anmärkningsvärt många korr-/stavfel, men sådant går ju alltid att rätta till.

Jag kommer alltså meddela förläggaren att jag tycker vi ska gå vidare med det här manuset och boka in ett möte med författaren. Känns skönt för mig att lämna det vidare. Sedan får vi se vad förläggaren tycker efter det att han har läst. Men det skulle förvåna mig mycket om han tycker annorlunda. Vi får väl se …

Gräddfilsmanuset igen

2009-05-27T07:55:00.000+02:00

Vill bara meddela att jag trots allt inte tog med mig gräddfils-manuset hem i måndags. Jag blev helt enkelt tvungen att prioritera annat jobb (ett korr som måste bli klart). Jag tog heller inte med det hem igår av samma anledning. Det finns ändå gränser för hur mycket jag är villig att arbeta hemma. Men det är klart om förlaget får för sig att införa bonussystem är jag villig att tänka om ... Hursomhelst har jag idag avsatt tid för genomläsning. Jag kommer alltså att hålla mitt löfte till förläggaren och återkomma till honom innan veckan är slut.

Och nej, jag har inget dåligt samvete gentemot författaren. Som många av er vet brukar det ta månader att få besked från förlagen. Den här personen kommer att få sitt besked innan det ens har gått en månad! Rätt bra ändå, eller hur?! Fortsättning följer, jag lovar!

Författarmöte

2009-05-26T07:38:00.001+02:00

Det är inte lätt att ha möte sent på eftermiddagen med någon. Igår hade jag det med en författare! Han kom trött och hungrig och jag hade självklart inget att bjuda på. Det kanske är det dummaste man kan göra.

Det var inte lätt att framföra synpunkter på manus framför honom. Det räckte med att jag sa någon liten sak så gick det inte. Det var helt enkelt lika bra att vara tyst.

Det blev ett tyst möte som jag aldrig vill ska upprepas.

-- Post From My iPhone

Gräddfils-manuset

2009-05-25T13:03:00.005+02:00

Blev just inkallad till förläggaren. Han undrade hur det gick med bedömningen av manuset han lämnade för över två veckor sedan till mig. Ni vet det där gräddfils-manuset. Pinsamt nog hade jag helt glömt bort det. Jag försökte desperat komma ihåg vad det var det handlade om. Förläggaren kommenterade titeln och tyckte att den inte var den bästa. Jag kunde inte ens komma ihåg titeln! Jag mumlade därför något om att det nog verkade vara ett intressant manus och att det nog skulle kunna bli en bok av det där så småningom. Bäst att verka positiv täntke jag.

Förläggaren vill ha besked innan veckan är slut. Det går alltså inte att blunda längre. Manuset får åka med mig hem idag.

Tillbaka!

2009-05-25T08:07:00.000+02:00

Nu är det ett antal dagar sedan jag var på jobbet. Det är alltid så spännande att se vilka som jobbat under helgen. Nu har de ju haft extra lång tid på sig..

Det är klart att jag tycker att författare, formgivare och övriga ska få vara lite lediga, men egentligen om jag känner efter riktigt noga så vill jag nog att de ska arbeta hela tiden. Det gör ju att jag känner mig nöjd. Det är ju trots allt det viktigaste.

-- Post From My iPhone

Marika Kings debut

2009-05-24T08:48:00.000+02:00

Idag vill jag slå ett slag för Marika Kings debut Supernova! En lite smartare chick lit om ambitiösa Lisas kamp att få ihop karriär, vänner och kärlek.

Boken är befriad från genrens ofta stereotypa skildring av kvinnor. Lisa är en tuff affärskvinna med ett osäkert inre. Dialogerna känns realistiska och jag pendlar mellan att känna irritation och sympati för Lisa. Det enda jag inte gillar är titeln. Den känns inte bra. För lättviktig på något sätt. Jag tycker boken förtjäner något bättre. Supernova är del ett i en serie om tre. Oavsett titelval på de kommande böckerna kommer jag att läsa mer av Marika King!

-- Post From My iPhone

Alex Schulman

2009-05-23T15:40:00.000+02:00

Är verkligen Ernesto Guerra djupare än Alex Schulman?

-- Post From My iPhone

Ledig?

2009-05-22T07:57:00.004+02:00

Idag är jag hemma. Det är nämligen så att alla är hemma idag. Problemet är att jag har så mycket manus att läsa att jag förmodligen blir tvungen att sätta igång att läsa direkt nu på morgonen. Manuset är skrivet av en duktig och mycket trevlig författare, så det kanske inte är så jobbigt.

Idag ska det också bli spännande att se om den fina intervjun med Förlagsredaktören finns med i Svensk Bokhandel. För er läsare av bloggen så spelar det ju ingen större roll. Ni har ju redan läst den här.

Ha en bra dag!

Kristi himmelsfärd

2009-05-21T08:46:00.001+02:00

Kände mig lite vilsen så här på min lediga dag. Plötsligt ett meddelande från ovan. Nu känns allt så mycket bättre.

-- Post From My iPhone

Svensk Bokhandel frågar förlagsredaktören

2009-05-20T09:25:00.000+02:00

Eftersom frågestunden var ett så populärt inslag i bloggen tänkte jag att vi tar en till. Fast denna gång är det tidningen Svensk Bokhandel som ställt frågorna och mejlat dem till mig.

SvB: Varför startade du bloggen?
F: För mig är det ett sätt att ventilera tankar och idéer. Det är roligt att det finns så många som är intresserade av att veta vad som händer på ett förlag. Kommentarerna är bitvis väldigt skarpa och bitvis även underhållande.

SvB: Kommer det inte visa sig att bloggen bara är ett marknadsföringsprojekt?
F: Det kommer det inte att göra.

SvB: Vilken är den trevligaste författare du träffat?
F: Sigge Eklund

SvB: Vad är det värsta och bästa med att jobba på förlag?
F: Det bästa är att det är ett kreativt arbete. Stor frihet. Trevliga människor. Det sämsta är det inte ger några pengar. Och att saker och ting går lite för långsamt ibland.

SvB: Läser du SvB? Vad tycker du om tidningen?
F: Jag läser den med stort intresse.

SvB: Jobbar du på Bonniers?
F: Kanske. Kanske inte.

Google-avtalet

2009-05-19T14:21:00.002+02:00

Vad vi pratade om på lunchen? Lite skvaller. Inget om sopiga manus. (Tvärtom kommer det många bra in hit. Fast det sa jag förstås inte till henne.) Inget heller om pappabok-trenden.

Däremot faktiskt en hel del om google-avtalet. Jag förstår faktiskt inte hur någon i förlagsbranschen kan vara för detta. Hela förläggeriet bygger ju på upphovsrätt. Det är upphovsrätten som betalar våra löner. Varför vill man gå med på att skära i den? Hur tänker man då?

En och en halv timme

2009-05-19T10:10:00.005+02:00

Har varit på jobbet i en och en halv timme. Detta har hänt:
1. förlagsmöte. Inte särskilt upplyftande i dag. Chefen pratade. Alla andra teg.
2. diskussioner vid kaffebryggaren. Nu pratade alla desto mer. Chefen kom dit. Alla tystnade. I panik sa någon något om vädret. Chefen skrattade. Smidigt.
3. fortsatta diskussioner med kollega på rummet. Förläggaren kom dit. Han tror alltid att vi pratar om honom. Eftersom det var precis det vi gjorde, fick vi sluta.
4. telefonsamtal med författare angående storlek på roylaty. Vill inte lägga mig i. Sånt där måste förläggaren ta.
5. druckit blåbärssoppa. Det var ett tag sen sist. Tror jag ska ta upp det drickandet igen.
Nu ska jag läsa en massa och göra lite mer förlagsredaktionella grejer (prata prata prata). Sedan blir det lunch med konkurrerande förläggare. Ska bli kul!